SV/Prabhupada 1077 - Eftersom Herren är absolut finns ingen skillnad mellan Hans namn och Honom Själv
660219-20 - Lecture BG Introduction - New York
Śrīmad-Bhāgavatam kallas bhāṣyo 'yaṁ brahma-sūtrāṇām. Det är den naturliga kommentaren till Vedānta-sūtra. Så alla dessa litteraturer, om vi överför vårt tänkande, tad-bhāva-bhāvitaḥ, sadā. Sadā tad-bhāva-bhāvitaḥ (BG 8.6). En som ständigt är engagerad... Precis som materialisten ständigt är engagerad i att läsa någon materiell litteratur, som nyhetstidnigar, magasin, skönlitteratur, romaner, etc., och så många vetenskapliga eller filosofier, alla dessa saker av olika grader av tänkande. På liknande sätt, om vi överför vår, denna läskapacitet för dessa Vediska litteraturer, som presenterats av, som väldigt vänligen presenterats av Vyāsadeva, då är det mycket möjligt för oss att minnas den Högsta Herren i dödsögonblicket. Det är det enda sättet som Herren Själv föreslår. Inte föreslår—det är faktumet. Nāsty atra saṁśayaḥ (BG 8.5). Utan tvivel. Det finns inget tvivel om saken. Tasmāt, Herren föreslog därför, tasmāt sarveṣu kāleṣu mām anusmara yudhya ca (BG 8.7). Han råder Arjuna att mām anusmara yudhya ca. Han säger inte att "Fortsätt bara att minnas Mig och ge upp din nuvarande bepliktigade sysselsättning." Nej. Detta föreslås inte. Herren föreslår aldrig något opraktiskt. Denna materiella värld, för att uppehålla denna kropp behöver man arbeta. Arbetet är indelat i fyra indelningar av social rang: brāhmaṇa, kṣatriya, vaiśya, śūdra. Samhällets intelligenta klass, de arbetar på ett annorlunda sätt, Och sämhällets administrativa klass, de arbetar också på ett annat sätt, Köpmannasamhället, det produktiva samhället, de arbetar också på ett annat sätt, och arbetarklassen, de arbetar också på annat vis. I det mänskliga samhället, antingen som arbetare eller som affärsmän, eller som politiker, administratörer, eller som den högsta klassen av intelligent klass av män i boklig karriär, vetenskapliga undersökningar, alla är engagerade i något arbete, och man behöver arbeta, kämpa för sin existens. Så Herren råder att "Du behöver inte ge upp ditt yrke, men på samma gång kan du minnas." Mām anusmara (BG 8.7). Det kommer att göra dig, det kommer att hjälpa dig i att minnas Mig vid dödsögonblicket. "Om du inte övar på att alltid minnas Mig, tillsammans med din kamp för att existera, då är det inte möjligt." Det är inte möjligt. Herren Caitanya råder till samma sak, kīrtanīyaḥ sadā hariḥ (CC Adi 17.31). Kīrtanīyaḥ sadā. Man bör öva på att chanta Herrens namn konstant. Herrens namn och Herren är inte skilda. Så här Herren Krishnas instruktion till Arjuna. att mām anusmara (BG 8.7), "Minns bara Mig," och Herren Caitanyas instruktion att "Chanta alltid Kṛṣṇas namn." Här säger Kṛṣṇa att "Minns alltid Mig," eller du minns Kṛṣṇa. och Herren Caitanya säger, "Chanta alltid Kṛṣṇas namn." Så det finns ingen skillnad eftersom Kṛṣṇa och Kṛṣṇas namn är oskiljaktiga i det Absoluta. I den absoluta ställningen finns ingen skillnad mellan en sak och en annan. Det är den absoluta ställningen. Så eftersom Herren är absolut finns ingen skillnad mellan Hans namn och Honom Själv. Så vi behöver öva som så. Tasmāt sarveṣu kāleṣu (BG 8.7). Ständigt, tjugo-fyra timmar, vi behöver forma vårt livs aktiviteter på sådant sätt att vi kan minnas det tjugo-fyra timmar. Hur är det möjligt? Ja, det är möjligt. Det är möjligt. Ett väldigt rått exempel sätts av ācāryas i denna koppling. Och vad är det exemplet? Det sägs att en kvinna som är fäst vid en annan man, även fast hon har en make, trots det är hon fäst vid en annan man. Och denna slags tillgivenhet blir väldigt stark. Detta kallas parakīya-rasa. Varesig i fallet om man eller kvinna. Om man har tillgivenhet för en annan kvinna vid sidan om sin fru, eller en kvinna har tillgivenhet för en annan man vid sidan om sin make, denna tillgivenhet är väldigt stark. Denna tillgivenhet är väldigt stark. Så ācāryas ger detta exemple som en kvinna med dålig karaktär som har tillgivenhet för annans make, hon tänker ständigt, samtidigt som, visar sin make att hon är väldigt upptagen med familjeangelägenheter för att hennes make inte ska tvivla på hennes karaktär. Så likt hon alltid minns tiden hon möts med sin älskare om natten, trots att hon gör allt detta hushållsarbete väldigt fint, på liknande sätt måste man minnas den högste maken, Śrī Kṛṣṇa, ständigt, trots att man gör sina materiella plikter väldigt duktigt. Det är möjligt. Det kräver en stark, en stark känsla av kärlek.