SV/Prabhupada 0034 - Alla mottar kunskap från auktoritet
Lecture on BG 7.1 -- Durban, October 9, 1975
Kapitel sju, "Kunskapen om det Absoluta." Det finns två saker, absoluta och relativa. Detta är en relativ värld. Här kan vi inte förstå en sak utan det andra. Så snart vi talar om att "Här är en son," måste det finnas en far. Så snart som vi säger "Här är mannen," måste det finnas en hustru. Så snart som vi säger "Här är en tjänare," måste det vara en herre. Så snart som vi säger "Här är ljus", måste det finnas mörker. Detta kallas relativ värld. En sak kan bara förstås av ett annat relativt villkor. Men det finns en annan värld, som kallas absolut värld. Där herren och tjänaren, är densamma. Det finns ingen skillnad. Även om en är herre och den andra är tjänare, men de har samma position.
Så det sjunde kapitlet av Bhagavad-gītā ger oss en ide' om den absoluta världens, absoluta kunskap. Hur denna kunskap kan uppnås, det talas av den Absoluta, Högsta, Personen, Kṛṣṇa. Kṛṣṇa är den Absoluta Högsta Personen.
- īśvaraḥ paramaḥ kṛṣṇaḥ
- sac-cid-ānanda-vigrahaḥ
- anādir ādir govindaḥ
- sarva-kāraṇa-kāraṇam
- (Bs. 5.1)
Detta är definitionen av Kṛṣṇa som ges av Lord Brahmā i sin bok kallad Brahma-saṁhitā,, mycket auktoriserad bok. Den här boken samlades av Śrī Caitanya Mahāprabhu från södra Indien, och Han presenterade den för Sina hängivna när Han kom tillbaka från sin resa i Södra Indien. Därför accepterar vi den här boken, Brahma-saṁhitā, som mycket auktoritativ. Detta är vår process för kunskap. Vi får kunskap från auktoritet. Alla får kunskap från auktoritet, men det är allmän auktoritet. och vår process att acceptera auktoritet är lite annorlunda. Vår process för att acceptera en auktoritet innebär att man också accepterar hans tidigare auktoritet. Man kan inte vara en självlärd auktoritet. Det är inte möjligt då är det ofullkomligt. Jag har gett detta exempel många gånger, att ett barn lär sig av sin far. Barnet frågar fadern, "Far vad är det här för maskin? och fadern säger: "Kära barn, det kallas mikrofon." Så barn får kunskap från fadern, "Detta är en mikrofon. Så när barnet säger till någon annan, "Detta är en mikrofon," det är korrekt. Trots att han är barn, ändå, eftersom han har fått kunskapen från en auktoritet, är hans uttryck korrekt. På samma sätt, om vi får kunskap från en auktoritet, även om jag är ett barn, så är mitt uttryck korrekt. Detta är vår process för kunskap. Vi hittar inte på kunskap. Det är den process som anges i Bhagavad-gītās fjärde kapitel, evaṁ paramparā-prāptam imaṁ rājarṣayo viduḥ (BG 4.2). Detta paramparā system ...
- imaṁ vivasvate yogaṁ
- proktavān aham avyayam
- vivasvān manave prāha
- manur ikṣvākave 'bravīt
- (BG 4.1)
Evaṁ paramparā. Så absolut kunskap kan uppnås när vi hör från det Absoluta. Ingen person i den relativa världen kan informera oss om den absoluta kunskapen. Det är inte möjligt. Så här kan vi förstå om den absoluta världen. absolut kunskap, från den Högsta Personen, den Absoluta Personen Absoluta Personen betyder anādir ādir govindaḥ (Bs. 5.1). Han är den ursprungliga personen, men han har inget ursprung, därför absolut. Han är inte att förstås som orsakad av någon annan. Det är Gud. Så här i det här kapitlet, därför, sägs det, śrī bhagavān uvāca Absoluta Personen .. Bhagavān betyder den Absoluta Personen som inte är beroende av någon annan.