SV/Prabhupada 0452 - Krishna kommer till denna jord en gång under Brahma's dag

The printable version is no longer supported and may have rendering errors. Please update your browser bookmarks and please use the default browser print function instead.


Lecture on SB 7.9.5 -- Mayapur, February 25, 1977

Pradyumna: Översättning - "När Herren Nṛsiṁha-deva såg den lilla pojken Prahlāda Mahārāja lägga sig raklång på sulorna på Hans lotusfötter, blev Han synnerligen extatisk i tillgivenhet mot sin hängivne. Medan Han reste Prahlāda, placerade Herren sin lotushand på pojkens huvud eftersom Hans hand alltid är redo att skapa oräddhet hos alla hans anhängare. "

Prabhupāda:

sva-pāda-mūle patitaṁ tam arbhakaṁ
vilokya devaḥ kṛpayā pariplutaḥ
utthāpya tac-chīrṣṇy adadhāt karāmbujaṁ
kālāhi-vitrasta-dhiyāṁ kṛtābhayam
(SB 7.9.5)

Så att bli en hängiven eller favorit till Gudomens Högsta Personlighet är mycket enkelt. Det är inte alls svårt. Här ser vi exemplet Prahlāda Mahārāja, en fem år gammal ... (paus) ... Är en hängiven, han känner bara den Högste Herren, och han offrar sina vördnadsbetygelser. Det är hans kvalifikationer. Vem som helst kan göra det. Vem som helst kan komma hit i templet och offra sina vördnadsbetygelser. Var finns svårigheten? Helt enkelt man måste ha en känsla av att "Här är Gudomens Högsta Personlighet, Kṛṣṇa eller Nṛsiṁha-deva eller någon av hans multi-expansioner. "

I śāstra sägs det, advaitam acyutam anādim ananta-rūpam (Bs. 5.33). Kṛṣṇa har ananta-rūpam. Därför varje rūpa är en expansion av Kṛṣṇa's ursprungliga rūpa.. Den ursprungliga rūpa är Kṛṣṇa. Kṛṣṇas tu bhagavān svayam (SB 1.3.28). Sedan finns det så många rūpas: Rāma, Nṛsiṁha, Varāha, Balarāma, Paraśurāma, Mīna, Tortoise, Nṛsiṁha-deva. Rāmādi-mūrtiṣu kalā-niyamena tiṣṭhan (Bs. 5.39). Han har alltid existerat med olika former, inte att han är existerande endast i Kṛṣṇa's form. Alla former, rāmādi-mūrtiṣu. Samma exempel som vi har gett många gånger: precis som solen, solens tid, tjugofyra timmar, så av de tjugofyra timmarna eller tjugofyra inkarnationerna, är all tid närvarande. Det är inte så att det nu är, säg, klockan åtta, då är klockan sju slut. Nej. Det är klockan sju i någon annan del av världen. Eller klockan nio. Klockan nio är också närvarande. klockan tolv är också närvarande. Vi har fått en klocka från Gurukṛpa Mahārāja. (skratt) Han har fört den från Japan. Den är mycket fin. Omedelbart kan du se vad som är tiden nu på olika platser - omedelbart. Så alla av dem är befintliga. Kṛṣṇa's līlā kallas därför nitya-līlā, inte att en līlā pågår, andra līlā är klart, nej. Allt är befintligt samtidigt. Därför används detta ord, rāmādi-mūrtiṣu. Rāmādi-mūrtiṣu kalā-niyamena tiṣ... Niyamena. Precis i rätt tid. Precis som solen, exakt. Tidigare fanns det ingen klocka, men genom skuggan kunde man studera. Du kan studera nu också, även nu. I vår barndom brukade vi studera genom att se skuggan: "Nu är det den här tiden" - och exakt samma tid. Så kalā-niyamena tiṣṭhan, inte så slumpmässigt - nu denna skugga är klockan ett här, och nästa dag, ett där. Nej på samma ställe hittar du. Kalā-niyamena tiṣṭhan. På samma sätt, Kṛṣṇa's līlā, niyamena tiṣṭhan - exakt.

Det finns otaliga universum. Här Kṛṣṇa föds. Nu tas Kṛṣṇa av Vasudeva till Vṛndāvana. Samma sak - omedelbart född här, har Kṛṣṇa gått till Vṛndāvana - i ett annat universum föds Kṛṣṇa, är Kṛṣṇa född på nytt. På detta sätt pågår Hans līlā. Det finns inget upphörande, ej heller finns det någon skillnad i tid. Exakt. Precis som Kṛṣṇa kommer på denna jord en gång under Brahmā's dag. Så, efter så många miljoner år Kṛṣṇa uppenbaras igen, om inte personligen, så genom sin expansion, aṁśena. Caitanya Mahāprabhu uppenbaras precis i rätt tid. Herren Rāmacandra uppenbaras. Så rāmādi mūrtiṣu kalā-niyamena tiṣṭhan (Bs. 5.39). Så denna līlā, Nṛsiṁha-deva, är också exakt i tid. Så sva-pāda-mūle patitaṁ tam arbhakam. Mycket oskyldigt barn. Om ett oskyldigt barn som Prahlāda Mahārāja, kan få så mycket nåd från Nṛsiṁha-deva, så skräckinjagande utseende på Herren att även Lakṣmī inte kunde närma sig ... Aśruta. Adṛṣṭa aśruta pūrva. Det fanns ingen sådan form av Herren. Inte ens Lakṣmī visste. Men Prahlāda Mahārāja, han är inte rädd. Han vet, "Här är min Herre." Precis som ungen av ett lejon, han är inte rädd för lejonet. Han hoppar meddetsamma upp på lejonets huvud eftersom han vet, "Det är min far. Det är min mamma." På samma sätt är Prahlāda Mahārāja inte rädd, men Brahmā och andra, alla halvgudar blev rädda för att närma sig Herren. Han är helt enkelt som ett oskyldigt barn som kommer och offrar sina vördnadsbetygelser. Tam arbhakaṁ vilokya. Så, så Gud är inte opersonlig. Omedelbart kunde Han förstå, "Åh, här är ett oskyldigt barn. Han har blivit trakasserad av sin far så mycket, och nu erbjuder han sina vördnadsbetygelser till Mig. " Vilokya Devah kṛpayā pariplutaḥ. Han blev mycket, jag menar, smält av barmhärtighet. Så saker, allt, allt finns där.