SV/Prabhupada 0592 - Du skall bara tänka på Krishna, det är perfektion



Lecture on BG 2.20 -- Hyderabad, November 25, 1972

Prabhupāda: Så det är träningen. Du bör helt enkelt komma till att tänka på Kṛṣṇa. Det är perfektion. Och om du blir distraherad med så många saker, då finns det risk att bli en katt, hund, rådjur eller halvgud, vad som helst.

Indier: Mahārāja, varför du ...?

Prabhupāda: Yaṁ yaṁ vāpi smaran loke tyajaty ante kalevaram (BG 8.6). Din, vid tidpunkten för dödsfallet, vad du önskar bestämmer din nästa kropp. Det är naturens lag. (paus) ... efter varit i Ryssland, i Moskva, det finns många unga män, som är mycket angelägna om att acceptera denna Kṛṣṇamedvetna rörelse. Och några av dem initierades av mig. Och de fortsätter. Precis som dessa pojkar fortsätter. Så det här... Hittills enligt min erfarenhet, överallt dit jag kommer, människor är desamma. Det är artificiellt, jag menar, de har betingats som kommunister och det ena och det andra. (paus) ... människor, de är alla lika. Så snart vi talar om Kṛṣṇamedvetande, svarar de omedelbart. Det är min erfarenhet. Egentligen det är ett faktum. I Caitanya-caritāmṛta, sägs det, nitya-siddha kṛṣṇa-prema sādhya kabhu naya, śravaṇādi-śuddha-citte karaye udaya (CC Madhya 22.107). Kṛṣṇamedvetande finns i allas hjärtan. Det är vilande. Men det är förorenat och täckt av materiella smutsiga saker.

Så śravaṇādi, śuddha-citte. Detta innebär, när ni hör ... Precis som dessa pojkar, dessa amerikanska och europeiska pojkar, de kom, först av allt, för att höra från mig. Genom att höra, höra, nu har deras Kṛṣṇamedvetande väckts, och de har på allvar tagit upp hängivenhet till Kṛṣṇa (paus) Alla har fått Kṛṣṇamedvetande. Vår process, saṅkīrtana-rörelsen, är att väcka det medvetandet. Det är allt. Precis som en man sover. Så för att väcka honom "Stig upp Stig upp!" Uttiṣṭhata jāgrata prāpya varān nibodhata. Så det här är vår process. Det är inte på konstgjord väg vi gör någon Kṛṣṇamedveten. Kṛṣṇamedvetande finns redan. Det är en födslorätt för varje levande varelse. Kṛṣṇa säger, mamaivāṁśo jīva-bhūtaḥ (BG 15.7). Precis som far och son. Det kan inte finnas någon separation. Men ibland händer det att sonen går ut från hemmet, av någon slump, eller från barndomen. Han glömmer vem som är hans far. Det är en annan sak. Men förhållandet mellan far och son bryts aldrig.