SV/Prabhupada 1059 - Alla har ett särskilt förhållande med Herren
660219-20 - Lecture BG Introduction - New York
Så fort man blir en av Herrens hängivna har man ett direkt förhållande även med Herren. Det är ett väldigt utförligt ämne, men kortfattat kan sägas att en hängiven är i ett förhållande med Gudomens Högsta Personlighet på fem sätt. Man kan vara en hängiven i ett passivt tillstånd, man kan vara en hängiven i ett aktivt tillstånd, man kan vara en hängiven som en vän, man kan vara en hängiven som förälder, och man kan vara en hängiven som äktenskaplig älskare.
Så Arjuna var en hängiven i förhållande med Herren som en vän. Herren kan bli en vän. Det är klart, denna vänskap och uppfattningen av vänskap som vi har i den materiella världen, det finns en enorm skillnad. Detta är transcendental vänskap vilken... Inte att alla kommer att ha det förhållandet med Herren. Alla har ett visst förhållande med Herren och detta specifika förhållande framkallas av perfektionen av hängiven tjänst. I vårt nuvarande livstillstånd har vi inte bara glömt den Högsta Herren, utan vi har också glömt vårat eviga förhållande med Herren. Varje levande varelse, utav många, många miljoner och miljarder av levande varelser, varenda levande varelse har ett specifikt förhållande med Herren, för evigt. Detta kallas svarūpa. Svarūpa. Och genom processen av hängiven tjänst kan man återuppliva ens egen svarūpa. Och detta tillstånd kallas svarūpa-siddhi, perfektionen av ens ursprungliga tillstånd. Så Arjuna var en hängiven och han var i kontakt med den Högsta Herren i vänskap. Så, denna Bhagavad-gītā förklarades för Arjuna, och hur accepterade Arjuna den?
Det ska också noteras. Hur Arjuna accepterade Bhagavad-gītā beskrivs i det tionde kapitlet. Just så här:
- arjuna uvāca
- paraṁ brahma paraṁ dhāma
- pavitraṁ paramaṁ bhavān
- puruṣaṁ śāśvataṁ divyam
- ādi-devam ajaṁ vibhum
- āhus tvām ṛṣayaḥ sarve
- devarṣir nāradas tathā
- asito devalo vyāsaḥ
- svayaṁ caiva bravīṣi me
- (BG 10.12-13)
- sarvam etad ṛtaṁ manye
- yan māṁ vadasi keśava
- na hi te bhagavan vyaktiṁ
- vidur devā na dānavāḥ.
- (BG 10.14)
Så, Arjuna säger, efter att ha hört Bhagavad-gītā från Gudomens Högsta Personlighet, han accepterar Kṛṣṇa som paraṁ brahma, den Högsta Brahman. Brahman. Alla levande varelser är Brahman, men den högsta levande varelsen, eller Gudomens Högsta Personlighet, är den Högsta Brahman, eller högsta levande varelsen. Och paraṁ dhāma. Paraṁ dhāma betyder att Han är den slutgiltiga viloplatsen för allting. Och pavitram. Pavitram betyder att Han är fri från materiell förorening. Och Han tilltalas som puruṣam. Puruṣam betyder den högsta njutaren; śāśvatam, śāśvata betyder från första början. Han är den ursprungliga individen; divyam, transcendental; devam, Gudomens Högsta Personlighet; ajam, aldrig född; vibhum, den mäktigaste.
Man kan nu tvivla, att eftersom Kṛṣṇa var Arjunas vän, därför skulle han kanske säga alla dessa saker till sin egen vän. Men Arjuna, bara för att reda ut dessa slags tvivel i sinnet på Bhagavad-gītās läsare, etablerar han sitt påstående via auktoriteterna. Han säger att Herren Śrī Kṛṣṇa accepteras som Gudomens Högsta Personlighet inte bara av honom själv, Arjuna, utan Han accepteras som sådan av auktoriteter som Nārada, Asita, Devala, Vyāsa. Dessa personligheter är stora namn inom distribueringen av den Vediska kunskapen. De accepteras av alla ācāryas. Därför säger Arjuna att "Vad än Du har talat till mig än så länge, det accepterar jag som fullständigt perfekt."