SV/Prabhupada 1067 - Vi måste acceptera Bhagavad-gītā utan tolkning, utan något klippande

Revision as of 12:22, 5 October 2018 by Vanibot (talk | contribs) (Vanibot #0023: VideoLocalizer - changed YouTube player to show hard-coded subtitles version)
(diff) ← Older revision | Latest revision (diff) | Newer revision → (diff)


660219-20 - Lecture BG Introduction - New York

Det finns fullständig facilitet för de små fullständiga enheterna, nämligen de levande varelserna, att förverkliga helheten. Och alla sorters ofullständighet upplevs på grund av ofullständig kunskap av helheten. Så Bhagavad-gītā är den fullständiga kunskapen om den Vediska visdomen.

Den hela Vediska visdomen är ofelbar. Det finns olika exempel på hur vi tar Vedisk kunskap som ofelbar. Ta som exempel, så vitt Hinduerna är berörda, och hur de accepterar den Vediska kunskapen som fullständig, här är ett obetydligt exempel. Precis som kodyngan. Kodyngan är ett djurs avföring. Enligt smṛti eller Vedisk visdom, om man rör ett djurs avföring måste han ta sitt bad för att rena sig själv. Men i de Vediska skrifterna beskrivs kodyinga som rent. Snarare, orena platser eller orena saker blir renade genom beröring med kodynga. Så om någon argumenterar hur det kommer sig, att på en plats står det att ett djurs avföring är orent, och en annan plats står det att kodynga, vilket också är ett djurs avföring, är rent, så det är motsägelsefullt. Men egentligen, det kan verka motsägelsefullt, men eftersom det är Vedisk föreskrift, därför för våra praktiska ändamål accepterar vi det. Och genom denna acceptans begår vi inget misstag. Det har påfunnits av moderna kemister, modern vetenskap, en Dr. Lal Mohan Gosal, han har väldigt minutiöst analyserat kodyngan och han har funnit att kodynga är en sammansättning av alla antiseptiska egenskaper. Så på liknande sätt har han också analyserat vattnet från Ganges utav nyfikenhet. Så min idé är att all Vedisk kunskap är fullständig eftersom den är bortom alla tvivel och misstag. Så, och Bhagavad-gītā är essensen av all Vedisk kunskap. Den Vediska kunskapen är därför ofelbar. Den kommer ner genom den perfekta lärljungesuccessionen.

Därför är inte Vedisk kunskap en forskningssak. Vårt forskningsarbete är operfekt eftersom vi söker allt med operfekta sinnen. Därför är resultatet av vårt forskningsarbete också operfekt. Det kan inte vara perfekt. Vi behöver acceptera den perfekta kunskapen. Den perfekta kunskapen kommer ner, som det sägs i Bhagavad-gītā, precis som vi har börjat, evaṁ paramparā-prāptam imaṁ rājarṣayo viduḥ (BG 4.2). Vi behöver motta kunskapen från rätt källa, i lärljungesuccession av andliga mästare, med början från Herren Själv. Så Bhagavad-gītā talas av Herren Själv. Och Arjuna, den, jag menar, studenten som tog lektioner i Bhagavad-gītā, han accepterade hela berättelsen som den är, utan något klippande. Det är också inte tillåtet, att vi accepterar en viss del av Bhagavad-gītā och förkastar en annan del. Det är också inte accepterat. Vi måste acceptera Bhagavad-gītā utan tolkning, utan något klippande, och utan vår egen nyckfulla medverkan i ämnet, eftersom den bör tas som den mest perfekta Vediska kunskapen. Den Vediska kunskapen mottas från de transcendentala källorna eftersom det första ordet talades av Herren Själv. Orden som talas av Herren kallas apauruṣeya, eller inte framförda av någon person från den materiella världen, vilken är infekterad av de fyra principerna av operfekthet. En levande varelse av den materiella världen har fyra defektiva principer i sitt liv, och de är 1) att han måste begå misstag, 2) han måste ibland vara illusionerad, och 3) han måste försöka bedra andra, och 4) han är begåvad med operfekta sinnen. Med alla dessa fyra principer av operfekthet, kan man inte framföra den perfekta formen av information i frågan om alltgenomträngande kunskap. Vedaskrifterna är inte som så. Den Vediska kunskapen förmedlades i hjärtat av Brahmā, den först skapade levande varelsen. Och Brahmā i sin tur spred kunskapen till sina söner och lärljungar som de ursprungligen togs emot från Herren.