SV/Prabhupada 1071 - Om vi umgås med Herren, samarbetar med Honom, då blir vi också lyckliga

The printable version is no longer supported and may have rendering errors. Please update your browser bookmarks and please use the default browser print function instead.


660219-20 - Lecture BG Introduction - New York

Vi kan också minnas att när vi talar om "Kṛṣṇa" är det inte ett sektariskt namn. Namnet "Kṛṣṇa" betyder den högsta njutningen. Det är bekräftat att den Högsta Herren är reservoaren, är förrådet av all njutning. Vi åtrår alla njutning. Ānandamayo 'bhyāsāt (Vedānta-sūtra 1.1.12). De levande varelserna eller Herren, eftersom vi är fulla av medvetande, därför är vårt medvetande ute efter lycka. Lycka. Herren är också evigt lycklig, och om vi umgås med Herren, samarbetar med Honom, tar del i Hans umgänge, då blir vi också lyckliga. Herren nedstiger på denna jordiska värld för att visa Sina lekar i Vṛndāvana, fulla av lycka. När Herren Śrī Kṛṣṇa var i Vṛndāvana, var Hans aktiviteter med Sina vänner koherdepojkarna, med Hans flickor, med Hans vänner, flickvänner, och med invånarna i Vṛndāvana och Hans sysselsättning med att valla kor i Sin barndom, och alla dessa Herren Kṛṣṇas lekar var fulla av lycka. Hela Vṛndāvana, hela Vṛndāvanas befolkning följde Honom. De kände inte till utom Kṛṣṇa. Herren Kṛṣṇa begränsade till och med Sin far, Nanda Mahārāja i att dyrka halvguden Indra, eftersom Han vill etablera att folk inte behöver dyrka någon annan halvgud än Gudomens Högsta Personlighet. Eftersom livets slutgiltiga mål är att återvända till den Högsta Herrens boning. Herren Kṛṣṇas boning beskrivs i Bhagavad-gītā, 15e kapitlet, sjätte versen.

na tad bhāsayate sūryo
na śaśāṅko na pāvakaḥ
yad gatvā na nivartante
tad dhāma paramaṁ mama
(BG 15.6)

Så beskrivningen av denna eviga himmel... När vi talar om himmel, eftersom vi har en materiell uppfattning om himlen, därför tänker vi på himlen med sol, måne, stjärnor, på det viset. Men Herren säger att den eviga himlen, det finns inget behov av sol. Na tad bhāsayate sūryo na śaśāṅko na pāvakaḥ (BG 15.6). Inte heller finns behov av måne i denna eviga himmel. Na pāvakaḥ betyder det finns behov av varken elektricitet eller eld för upplysning eftersom den andliga himlen redan är upplyst av brahma-jyotir. Brahmajyoti, yasya prabhā (BS 5.40), den högsta boningens strålar. Nu i dessa tider när folk försöker nå andra planeter är det inte så svårt att förstå den Högsta Herrens boning. Den Högsta Herrens boning är i den andliga himlen, och den kallas Goloka. I Brahmā-saṁhitā beskrivs det väldigt fint, goloka eva nivasaty akhilātma-bhūtaḥ (BS 5.37). Herren, trots att Han är evigt bosatt i Sin boning, Goloka, Han är fortfarande akhilātma-bhūtaḥ, Han kan lätt nås även härifrån. Och Herren kommer därför för att manifestera Sin verkliga form, sac-cid-ānanda-vigraha (BS 5.1), för, så att vi inte behöver föreställa oss. Det är ingen fråga om föreställning.