SV/Prabhupada 1074 - Alla lidanden vi upplever i denna materiella värld - de är alla på grund av denna kropp
660219-20 - Lecture BG Introduction - New York
På en annan plats i Bhagavad-gītā sägs det också att
- avyakto 'kṣara ity uktas
- tam āhuḥ paramāṁ gatim
- yaṁ prāpya na nivartante
- tad dhāma paramaṁ mama
- (BG 8.21)
Avyakta betyder ickemanifesterad. Även delen av denna materiella värld är inte manifesterad för oss. Våra sinnen är så operfekta att vi inte kan se hur många stjärnor, hur många planeter det finns i detta materiella universum. Det är klart, genom den Vediska literaturen får vi information om alla planeterna. Vi kan tro eller inte tro, men alla de viktiga planeterna i vilka vi har någon koppling, de beskrivs i den Vediska literaturen, speciellt i Śrīmad-Bhāgavatam. Men i den andliga världen, som är bortom denna materiella himmel, paras tasmāt tu bhāvo 'nyo (BG 8.20), men denna avyakta, denna ickemanifesterad andliga himmel är paramāṁ gatim, det betyder, man bör önska, man åtrå att nå detta högsta kungarike. Och när man nått detta högsta kungarike, yaṁ prāpya, en som når eller en som uppnår detta högsta kungarike, na nivartante, han behöver inte återvända tillbaka till denna materiella värld. Och den platsen som är Herrens eviga boning, den varifrån vi inte behöver återvända, det är vår, det bör vara vårt... (avbrott) Så man kan fråga sig, vad är sättet för att närma sig Herrens högsta boning? Det beskrivs också i Bhagavad-gītā. Det förklaras på 8e kapitlet, verser 5, 6, 7, 8, processen för att närma sig den Högsta Herren eller den Högsta Herrens boning ges också där. Det sägs så här:
- anta-kāle ca mām eva
- smaran muktvā kalevaram
- yaḥ prayāti sa mad-bhāvaṁ
- yāti nāsty atra saṁśayaḥ
- (BG 8.5)
Anta-kāle, vid livets slut, vid dödsögonblicket. Anta-kāle ca mām eva. En som tänker på Kṛṣṇa, smaran, om han kan minnas. En döende person, vid dödsögonblicket, om han minns Kṛṣṇas form och medans han minns på det sättet, om han lämnar den nuvarande kroppen, då närmar han sig säkerligen det andliga kungariket, mad-bhāvam. Bhāvam betyder den andliga naturen. Yaḥ prayāti sa mad-bhāvaṁ yāti. Mad-bhāvam betyder precis som naturen eller den Högsta Varelsens transcendentala natur. Som vi har beskrivit ovan, att den Högsta Herren är sac-cid-ānanda-vigraha (BS 5.1). Han har Sin form, men Hans form är evig, sat; och full av kunskap, cit; och full av lycka, ānanda. Så vi kan bara jämföra vår nuvarande kropp, huruvida denna kropp är sac-cid-ānanda. Nej. Denna kropp är asat. Istället för att vara sat är den asat. Antavanta ime dehā (BG 2.18), Bhagavad-gītā säger att denna kropp är antavat, förgänglig. Och... Sac-cid-ānanda. Istället för att bli sat är den asat, den raka motsatsen. Och istället för att bli cit, full av kunskap, är den full av okunnighet. Vi har ingen kunskap om det andliga kungariket, inte heller har vi någon perfekt kunskap om denna materiella värld. Så många saker är okända för oss, därför är denna kropp okunnig. Istället för att bli full av kunskap är den okunnig. Kroppen är förgänglig, full av okunnighet, och nirānanda. Istället för att bli full av lycka är den full av lidanden. Och de lidanden som vi upplever i denna materiella värld är alla på grund av denna kropp.