SV/Prabhupada 0061 - Den här kroppen en påse med skinn, ben, blod

From Vanipedia
Jump to: navigation, search



Den här kroppen en påse med skinn, ben, blod
- Prabhupāda 0061


Northeastern University Lecture -- Boston, April 30, 1969

Mina kära pojkar och flickor, jag tackar så mycket för att ni deltar i detta möte. Vi sprider denna Kṛṣṇamedvetna rörelse eftersom det finns ett stort behov av denna rörelse genom hela världen, och processen är mycket enkelt. Det är fördelen. Först av allt, försöka förstå vad som är den transcendentala plattformen. När det kommer till våra levnadsförhållanden, är vi på olika plattformar. Så vi måste först och främst stå på den transcendentala plattformen. Sen är det fråga om transcendental meditation. I Bhagavad-gītā,, i det tredje kapitlet, ni kommer att upptäcka att vi har fått olika status av betingat liv. Det första är indriyāṇi parāṇy āhur... (BG 3.42). Sanskrit, indriyāṇi. Första är den kroppsliga livsuppfattning. Var och en av oss i denna materiella värld, vi är under denna kroppsliga begrepp av liv. Jag tänker Indiskt, "Jag är Indier." Du tror att du är Amerikan. Någon tänker, "Jag är Ryss." Någon tänker, "Jag är någon annan." Så alla tänker att "jag är denna kropp." Detta är en standard, eller en plattform. Denna plattform kallas känslomässig plattform eftersom så länge vi har en kroppslig livsuppfattning, Vi tror att lycka betyder sinnesnjutning. Det var allt. Lycka betyder sinnesnjutning eftersom kroppen betyder sinnen. Så indriyāṇi parany āhur indriyebhyaḥparaṁ manaḥ (BG 3.42). Herren Kṛṣṇa säger att i det materiella livsbegreppet, eller kroppsliga begreppet av liv, våra sinnen är mycket framträdande. Det pågår i nuet. Inte i nuläget; ända sedan skapandet av denna materiella värld. Det är sjukdomen, att "Jag är denna kropp." Srimad-Bhagavata säger att yasyātma-buddhiḥ kuṇape tri-dhātuke sva-dhīḥ kalatrādiṣu bhauma ijya-dhiḥ (SB 10.84.13), att "Den som har denna kroppsliga förståelse, att Jag är denna kropp..." Ātma-buddhiḥ kuṇape tri-dhātu. Ātma-buddhiḥ. Atma-buddhiḥ innebär begreppet av självet i denna påse med skinn och ben. Detta är en påse. Denna kropp är en påse av hud, ben, blod, urin, avföring, och så många trevliga saker. Du ser? Men vi tänker att "jag är den här påsen med ben och hud och avföring och urin. Det är vår skönhet. Det är vårt allt."

Det finns många trevliga historier... Naturligtvis är vår tid mycket kort. Men jag vill berätta en kort berättelse, att en man, en pojke, var attraherad av en vacker flicka. Så flickan var inte överens, men pojken är envis. Så i Indien, naturligtvis, flickorna, de håller på sin kyskhet mycket strikt. Så flickan var inte överens. Så hon sa: "Okej, jag håller med. Efter en vecka kan du komma." Hon avtalade "Den och den tiden kan du komma." Så pojken var mycket glad. Och flickan tog något laxermedel under de sju dagarna, och hon hade sin stolgång, dag och natt, och kräkningar, och hon höll alla dessa kräkningar och avföring i en fin kruka. Så när den bestämda tiden kom, kom pojken och flickan väntade vid dörren. Pojken frågade: "Var är den där flickan?" Hon sa, "Jag är den där flickan." "Nej, nej. Du är inte. Du är så ful. Hon var så vacker. Du är inte den där flickan." "Nej, jag är den där flickan, men jag har nu separerat min skönhet i en annan kruka." "Vad är det?" Hon visade: "Detta är skönheten, denna avföring och kräkning Detta är ingredienserna..." Egentligen vem som helst kan vara mycket kraftfull och mycket vacker - om han har sin stolgång tre eller fyra gånger, förändras allt genast.

Så min poäng är att, såsom anges i Śrīmad-Bhāgavatam, att detta kroppsliga livsbegrepp är inte så hoppfullt. Yasyātma-buddhiḥ kuṇape tri-dhātuke (SB 10.84.13).