SV/Prabhupada 0597 - Vi jobbar hårt för att få ut lite glädje i livet

From Vanipedia
Jump to: navigation, search



Vi jobbar hårt för att få ut lite glädje i livet - Prabhupāda 0597


Lecture on BG 2.23 -- Hyderabad, November 27, 1972

Varje levande varelse försöker att bli herre över den materiella naturen. Det är hans sjukdom. Han vill bli herre. Han är tjänare, men artificiellt vill han bli Herre. Det är sjukdomen. Alla... I slutändan, när han misslyckas med att bli herre över den materiella världen, säger han, "Åh, den här materiella världen är falsk. Nu ska jag bli ett med den Högste." Brahma satyaṁ jagan mithyā. Men eftersom andelssjälen är en del av Kṛṣṇa, Så av naturen är han glad. Han söker efter glädje. Var och en av oss, vi arbetar så hårt för att få ut något nöje av livet.

Så den njutningen av livet i kan inte fås i den andliga strålglansen. Därför får vi i Śrīmad-Bhāgavatam denna information, som āruhya kṛcchreṇa paraṁ padam (SB 10.2.32). Kṛcchreṇa, efter att ha genomgått kraftig självtukt och botgöring, kan man gå samman med Brahmans strålglans. Sāyujya-mukti. Det heter sāyujya-mukti. Sāyujya, att gå samman. Så āruhya kṛcchreṇa paraṁ padam. Till och med man går upp till den punkt för att komma samman i Brahmans existens efter allvarlig självtukt och stor botgöring, fortfarande faller de ner. Patanty adhaḥ. Adhaḥ betyder att igen komma in i denna materiella värld. Āruhya kṛcchreṇa paraṁ padaṁ tataḥ patanty adhaḥ (SB 10.2.32). Varför faller de ner? Anādṛta-yuṣmad-aṅghrayaḥ. De kommer aldrig överens om att Gud är en person. De kommer aldrig att hålla med. Deras hjärna kan inte rymma att Gud, den Högste, kan vara en person. Eftersom han har erfarenhet av en person som sig själv eller andra. Om Gud är en person som jag och du, hur kan han skapa universum, otaliga universum?

För att förstå Guds högsta personlighet krävs det tillräckligt med fromma aktiviteter. I Bhagavad-gītā sägs det, bahūnāṁ janmanām ante (BG 7.19). Efter att ha spekulerat på det opersonliga filosofiska sättet, när man är mogen, Bahūnāṁ janmanām ante jñānavān, när han faktiskt är vis, ... Så länge han inte kan förstå att den Högsta Absoluta Sanningen är en person, sac-cid-ānanda-vigraha... (Bs. 5.1). brahmeti paramātmeti bhagavān iti śabdyate. Bhagavān. Att... vadanti tat tattva-vidas tattvaṁ yaj jñānam advayam (SB 12.13.1). Detta är uttalande i Śrīmad-Bhāgavata: "De som känner den Absoluta sanningen, De vet att Brahman, Paramātmā och Bhagavān, de är en. Det är bara olika faser av förståelse. " Precis som om du ser en kulle från en avlägsen plats, du ser något opersonligt, dimmig, något molnigt. Om du går framåt, så kan du se att det är något grönt. Och om du faktiskt är där på kullen ser du att det finns så många djur, träd, män. På samma sätt, de som försöker förstå det Absoluta från distans eller långt borta, de inser, genom spekulation, opersonlig Brahman. De som fortfarande går framåt, yogier, kan se den lokaliserade aspekten. Dhyānāvasthita-tad-gatena manasā paśyanti yaṁ yoginaḥ (SB 12.13.1). De kan se, dhyāna avasthita, lokaliserad inom sig själv. Detta är Paramātmā-funktionen. Och de som är hängivna, de ser Kṛṣṇa, Guds högsta personlighet, öga mot öga, en person till en annan. Nityo nityānāṁ cetanaś cetanānām (Kaṭha Upaniṣad 2.2.13).