SV/Prabhupada 0930 - Kom ut ur detta materiella tillstånd. Då är det verkligt liv, evigt liv



730423 - Lecture SB 01.08.31 - Los Angeles

Så det är inte vår verksamhet att kritisera, men symtomen på Kali-yuga är väldigt, allvarliga, och det kommer att växa mer och mer. Vi har helt enkelt passerat över 5000 år av Kali-yuga, men varaktigheten av Kali-yuga är 400 000, 432 000 år, av det har det barai gått 5 000 år. Och efter att ha passerat 5000 år hittar vi så många svårigheter, och ju mer denna Kali-yuga framskrider blir dagarna allt svårare. Det bästa är att du avslutar din Kṛṣṇamedvetna verksamhet och går tillbaka hem, tillbaka till Gudomen. Det kommer att rädda dig. Annars, om vi kommer tillbaka igen, är svårigheterna, de svåra dagarna framför oss. Vi måste lida mer och mer.

Så Kṛṣṇa beskrivs här som Aja. Ajo 'pi sann avyayātmā bhūtānām īśvaro' pi san. Det anges i Bhagavad-gītā. Ajo 'pi. "Jag är ofödd." Ja. Kṛṣṇa är ofödd. Vi är också ofödda. Men skillnaden är att vi har trasslat in oss med den här materiella kroppen. Därför kan vi inte behålla vår position som ofödd. Vi måste födas, överföras från en kropp till en annan, och det finns ingen garanti vilken typ av kropp du kommer att få nästa gång. Men du måste acceptera.

Precis som vi accepterar i detta liv en kropp efter en annan. Barnet ger upp sin barndoms kropp och accepterar pojkkroppen. Pojken ger upp sin pojkkropp och accepterar ungdomskroppen. På samma sätt, denna kropp av ålderdom, när du ger upp, Naturlig slutsats är att jag måste acceptera en annan kropp. Återigen barndoms kropp. Precis som det finns säsongsmässiga förändringar. Efter sommaren finns det vår, eller efter våren är det sommar, efter sommaren finns det höst, efter hösten vinter. Eller efter dagen är det natt, efter kvällen är det dag. Dessa är cykler efter varandra, På samma sätt byter vi kropp den ena efter den andra. Och naturlig slutsats är att efter att ha bytt den här kroppen får jag en annan kropp. Bhūtvā bhūtvā pralīyate (BG 8.19).

Detta är mycket logiskt och stöds av śāstra, och talas av den största auktoriteten, av Kṛṣṇa. Och varför skulle du inte acceptera det? Om du inte accepterar, det är dumhet. Om du tror att det inte finns något liv efter döden, det är dumhet. Det finns liv efter döden. Så därför att vi accepterar en kropp efter en annan sedan urminnes tider, vi kan inte tänka på att det finns ett evigt liv. Det är svårt för oss.

Precis som en sjuk man. Han ligger på sängen och äter där och passerar sin avföring och urin där, och han kan inte röra sig och mycket bitter medicin. Så många besvär. Han ligger ner. Så han tänker på att begå självmord. "Åh, det här livet är väldigt oacceptabelt. Låt mig begå självmord." Så i desperat tillstånd ibland följs filosofin om tomhet, opersonlighet. För att göra sakerna till noll. Eftersom detta liv är så väldigt besvärligt, Ibland begår man självmord för att komma ut ur detta, Jag menar att den materiella existensen är besvärligt liv. Så filosofin om tomhet, opersonlighet är så. Menar att de inte kan, ryser, tänka på ett annat liv, äta igen, sova igen och jobba igen. Eftersom han tänker att man äter, sover, gör det på sängen. Det är allt. Och lidande. Han kan inte tänka annorlunda. Så det negativa sättet att göra det till noll. Det är tomhetsfilosofi. Men faktiskt är det inte så. Saken är att du är i trubbel på det materiella stadiet. Komm ur detta materiella tillstånd. Då finns det verkligt liv, evigt liv.