SV/Prabhupada 1073 - Så länge vi inte ger upp denna benägenhet att härska över den materiella naturen

From Vanipedia
Jump to: navigation, search



So Long We Do Not Give Up this Propensity of Lording it Over the Material Nature - Prabhupāda 1073


660219-20 - Lecture BG Introduction - New York

I det 15e kapitlet av Bhagavad-gītā ges den verkliga bilden av denna materiella värld. Det sägs där att

ūrdhva-mūlam adhaḥ-śākham
aśvatthaṁ prāhur avyayam
chandāṁsi yasya parṇāni
yas taṁ veda sa veda-vit
(BG 15.1)

Så denna materiella värld beskrivs i den 15e kapitlet av Bhagavad-gītā som ett träd som har sin rot uppåt, ūrdhva-mūlam. Har ni erfarenhet av något trä som har sin rot uppåt? Vi har denna erfarenhet av ett träd, roten uppåt genom reflektion. Om vi står på stranden av en flod eller någon annan vattensamling kan vi se att trädet på stranden av vattensamlingen reflekteras i vattnet som stammen nedåt och roten uppåt. Så denna materiella värld är praktiskt tagen en reflektion av den andliga världen. Precis som reflektionen av trädet på stranden av en vattensamling ses nedåt, på liknande sätt, denna materiella värld, den kallas skugga. Skugga. Likt det i skuggan inte kan finnas någon verklighet, men på samma gång, från skuggan kan vi förstå att det finns verklighet. Exemplet av skuggan i, skuggan av vatten i öknen, tyder på att i öknen finns inget vatten, men vatten finns. På liknande sätt, i reflektionen av den andliga världen, eller i denna materiella värld finns det otvivelaktigt, det finns ingen lycka, det finns inget vatten. Men riktigt vatten, eller verklig lycka, finns i den andliga världen. Herren föreslår att man behöver nå den andliga världen på följande sätt, nirmāna-mohā.

nirmāna-mohā jita-saṅga-doṣā
adhyātma-nityā vinivṛtta-kāmāḥ
dvandvair vimuktāḥ sukha-duḥkha-saṁjñair
gacchanty amūḍhāḥ padam avyayaṁ tat
(BG 15.5)

Denna padam avyayam, det eviga kungariket, kan nås av någon som är nirmāna-mohā. Nirmāna-mohā. Nirmāna betyder att vi är ute efter beteckningar. Artificellt sett vill vi ha några beteckningar. Någon vill bli herre, någon vill bli lord, någon vill bli president, eller någon annan vill bli en rik man, någon vill bli någonting annat, kung. Alla dessa beteckningar, så länge vi kommer vara fästa vid dessa beteckningar... Eftersom slutligen tillhör dessa beteckningar kroppen, och vi är inte denna kropp. Detta är den första uppfattningen av andligt förverkligande. Så man har ingen attraktion för beteckningar. Och jita-saṅga-doṣā, saṅga-doṣā. Nu är vi associerade med de tre materiella kvaliteterna, och om vi blir fria genom hängiven tjänst till Herren... Så länge som vi inte är attraherade av hängiven tjänst till Herren kan vi inte vara fria från de tre materiella kvaliteterna. Därför säger Herren, vinivṛtta-kāmāḥ, dessa beteckningar, eller dessa saker vi är fästa vid är på grund av vår lusta, våra begär, Vi vill härska över den materiella naturen. Så så länge vi inte ger upp denna benägenhet att härska över den materiella naturen, fram till dess finns det ingen möjlighet att gå tillbaka till den Högstes kungarike, sanātana-dhāma. Dvandvair vimuktāḥ sukha-duḥkha-saṁjñair gacchanty amūḍhāḥ, amūḍhāḥ padam avyayaṁ tat (BG 15.5). Detta eviga kungarike, vilket aldrig är förstörbart som denna materiella värld kan närmas genom amūḍhāḥ. Amūḍhāḥ betyder icke förvirrad, någon som inte är förvirrad av attraktionen av denna falska njutning. Och man är situerad i den högsta tjänsten till Herren, han är rätt person för att närma sig detta eviga kungarike. Och detta eviga kungarike behöver ingen sol, ingen måne, eller någon elektricitet. Detta är en glimtande idé om att närma sig det eviga kungariket.