SV/Prabhupada 1075 - Vi förbereder oss vår vårt nästa liv genom våra aktiviteter i detta liv



660219-20 - Lecture BG Introduction - New York

Herren säger att anta-kāle ca mām eva smaran muktvā kalevaram (BG 8.5). En som lämnar denna materiella kropp, enbart genom att minnas Herren Kṛṣṇa, Gudomens Högsta Personlighet, han får med en gång den andliga kroppen av sac-cid-ānanda-vigraha (BS 5.1). Processen av att lämna kroppen och få en annan kropp i den materiella världen är också organiserad. En man dör efter att det har beslutats vilken form av kropp han kommer att ha i det nästa livet. Men det beslutas av högre auktoriteter. Precis som enligt vår tjänst blir vi befordrade eller degraderade. På liknande sätt, enligt våra gärningar blir vi... Detta livs gärningar, detta livs aktiviteter är förberedelse för det nästa livet. Vi förbereder för vårt nästa liv genom detta livs aktiviteter. Så om vi kan förbereda vårt detta liv för att få befordran till Guds kungarike, då säkerligen, after att ha lämnat denna materiella kropp... Herren säger yaḥ prayāti, en som går, sa mad-bhāvaṁ yāti (BG 8.5), mad-bhāvam... Han får samma andliga kropp som Herren har, eller samma andliga natur. Det finns olika sorters transcendentalister som vi redan förklarat ovan. Brahmavādīn, paramātmavādīn, och de hängivna. I den andliga himlen, eller i brahma-jyotir finns det andliga planeter, oräkneliga andliga planeter, vi har redan diskuterat. Och antalet av dessa planeter är mycket, mycket större än alla universum i denna materiella värld. Denna materiella värld är ekāṁśena sthito jagat (BG 10.42). Detta är en fjärdedel av hela skapelsens manifestation. Tre fjärdedelar av skapelsen är den andliga världen och i en fjärdedel av denna skapelse finns det miljontals universum likt detta som vi upplever vid denna tidpunkt. Och i ett universum finns det miljoner och miljarder planeter. Så det finns miljoner och miljarder solar och stjärnor och månar i hela denna materiella värld, men hela denna materiella värld utgör bara en fjärdedel av hela skapelsens manifestation. Tre fjärdedelars-manifestationen är i den andliga himlen. Så denna mad-bhāvam, en som önskar att bli ett med den Högsta Brahmans existens, de blir ett med den Högsta Herrens brahma-jyotir. Mad-bhāvam betyder denna brahma-jyotir likväl som de andliga planeterna i brahma-jyotir. Och de hängivna som vill njuta i Herrens umgänge, de stiger in i planeterna, Vaikuṇṭhaplaneterna. Det finns oräkneliga Vaikuṇṭhaplaneter, och Herren, Högsta Herren Śrī Kṛṣṇa, genom Sin fullständiga expansion som Nārāyaṇa med fyra händer, med olika namn, Pradyumna, Aniruddha, och Mādhava, Govinda... Det finns oräkneliga namn på denna fyr-armade Nārāyaṇa. Så en av planeterna, det är också mad-bhāvam, det är också inom den andliga naturen. Så vilken transcendentalist som helst som vid livets slut, antingen tänker på brahma-jyotir eller mediterar på Paramātmā eller tänker på Gudomens Högsta Personlighet Śrī Kṛṣṇa, i vilket fall som helst träder de in i den andliga himlen. Men endast de hängivna, de som har utövat en personlig kontakt med den Högsta Herren, de träder in i Vaikuṇṭhaplaneterna eller i Goloka Vṛndāvana-planeten. Herren säger yaḥ prayāti sa mad-bhāvaṁ yāti nāsty atra saṁśayaḥ (BG 8.5). Det finns inget tvivel. Man bör inte misstro. Det är frågan. Så man läser Bhagavad-gītā hela livet igenom, men när Herren säger något som inte går jämnt upp med vår fantasi, då förkastar vi det. Det är inte processen för att läsa Bhagavad-gītā. Precis som Arjuna sa att sarvam etaṁ ṛtam manye, "Jag tror på allt, vad Du än sagt." På samma sätt, lystna, att lystna. Herren säger att vid dödsögonblicket, vem som än tänker på Honom, antingen som Brahman eller Paramātmā eller Gudomens Personlighet, han träder säkerligen in i den andliga himlen, och det finns inget tvivel om det. Man bör inte misstro detta. Och processen är, generella regeln sägs också i Bhagavad-gītā, hur man kan, hur det är möjligt att ta sig in i det andliga kungariket enbart genom att tänka på den Högste vid dödsögonblicket. För att den generella processen också nämns:

yaṁ yaṁ vāpi smaran bhāvaṁ
tyajaty ante kalevaram
taṁ tam evaiti kaunteya
sadā tad-bhāva-bhāvitaḥ
(BG 8.6)