SV/Prabhupada 1068 - Det finns tre sorters aktiviteter enligt de olika materiella kvaliteterna
660219-20 - Lecture BG Introduction - New York
Herren, som pūrṇam eller alltigenom perfekt, det finns ingen chans för Honom att bli utsatt för den materiella naturens lagar. Man bör därför vara intelligent nog att veta att förutom Herren är ingen ägaren av någonting inom universumet. Detta förklaras i Bhagavad-gītā:
- ahaṁ sarvasya prabhavo
- mattaḥ sarvaṁ pravartate
- iti matvā bhajante māṁ
- budhā bhāva-samanvitāḥ
- (BG 10.8)
Herren är den ursprungliga skaparen. Han är Brahmās skapare, Han är skaparen... Detta förklaras också. Han är Brahmās skapare. I 11e kapitlet tilltalas Herren som prapitāmaha (BG 11.39) eftersom Brahmā tilltalas som pitāmaha, förfadern, men Han är förfaderns skapare också. Så ingen kan hävda att han är ägaren av någonting, men han måste acceptera saker som åsidosatts av Herren som hans underhållskvota. Så det finns många exempel på hur vi måste använda Herrens tilldelning. Detta förklaras också i Bhagavad-gītā. Arjuna, han bestämde sig i början att han inte skulle strida. Det var hans egen åtanke. Arjuna sa till Herren att det inte var möjligt för honom att njuta av kungariket efter att ha dödat sina egna släktingar. Och detta perspektiv var på grund av hans uppfattning av kroppen. Eftersom han tänkte att kroppen var honom själv, och de kroppsliga släktingar, hans bröder, hans brorsöner, hans svärfar eller farfar, de var expansioner av hans kropp, och han tänkte på det sättet för att tillfredsställa sina kroppsliga krav. Och hela saken talades av Herren bara för att ändra åsikten. Och han gick med på att arbeta under Herrens ledning. Och han sa, kariṣye vacanaṁ tava (BG 18.73).
I denna värld är därför den mänskliga varelsen inte menad för att slåss som hundar och katter. De måste vara intelligenta nog att förverkliga vikten av det mänskliga livet och vägra att agera som ett vanligt djur. Han borde... En mänsklig varelse borde förverkliga det mänskliga livets mål. Denna anvisning ges i alla de Vediska skrifterna, och essensen ges i Bhagavad-gītā. Vedisk literatur är menad för den mänskliga varelsen och inte för hundarna och katterna. Hundarna och katterna kan döda deras ätbara djur, och för det finns ingen fråga om synd för deras del. Men om en människa dödar ett djur för tillfredsställelsen av sin okontrollerade smak, då måste han vara ansvarig för att bryta mot naturens lagar. Och i Bhagavad-gītā förklaras det tydligt att det finns tre sorters aktiviteter enligt de olika materiella kvaliteterna: godhetens kvalitet, lidelsens kvalitet, okunnighetens kvalitet. På liknande sätt finns tre sorters ätbara ting: ätbara ting i godhet, ätbara ting i lidelse, ätbara ting i okunnighet. De är alla tydligt beskrivna, och om vi använder Bhagavad-gītās instruktioner på rätt sätt, då kommer hela vårt liv bli renat, och slutligen kommer vi vara förmögna att nå målet. Yad gatvā na nivartante tad dhāma paramaṁ mama (BG 15.6).
Denna information ges i Bhagavad-gītā, att bortom denna materiella himmel finns en annan, andlig himmel; som kallas sanātana-himmel. I denna himmel, denna övertäckta himmel, finner vi allt temporärt. Den är manifesterad, den stannar en viss tid, ger oss någon biprodukt, och sen börjar den vissna, och sedan försvinner den. Detta är denna materiella världs lag. Du tar denna kropp, du tar en frukt eller vad som helst som skapats här, och den har sin förintelse i slutet. Så bortom denna temporära värld finns en annan värld för vilken informationen finns, att paras tasmāt tu bhāvaḥ anyaḥ (BG 8.20). Det finns en annan natur som är evig, sanātana, vilken är evig. Och jīvan, jīva förklaras också som sanātana. Mamaivāṁśo jīva-bhūtaḥ jīva-loke sanātanaḥ (BG 15.7). Sanātana, sanātana betyder evig. Och Herren beskrivs också som sanātana i det 11e kapitlet. Så eftersom vi har intimt förhållande med Herren, och vi är alla kvalitativt sett en. Sanātana-dhama, sanātana Högsta Personligheten, och sanātana levande varelserna, de är på samma kvalitativa plan. Därför är hela målet med Bhagavad-gītā återuppliva vår sanātana-sysselsättning eller sanātana, det kallas sanātana-dharma eller den levande varelsens eviga sysselsättning. Vi är nu temporärt engagerade i olika aktiviteter och alla dessa aktiviteter blir renade. När vi ger upp alla dessa temporära aktiviteter, sarva-dharmān parityajya (BG 18.66), och vi tar upp aktiviteterna som den Högsta Herren önskar, det kallas vårt rena liv.