SV/Prabhupada 0351 - Du skriver någonting; målet skall helt enkelt vara att glorifiera den Högste
Lecture on SB 1.5.9-11 -- New Vrindaban, June 6, 1969
Så, eftersom det finns en naturlig skillnad mellan kråkor och svanar, Likaså finns det skillnad mellan en Kṛṣṇamedveten person och en vanlig människa. De vanliga personerna jämförs med kråkorna, och en fullt Kṛṣṇamedveten person är precis som svanar och änder.
Sedan säger han,
- tad-vāg-visargo janatāgha-viplavo
- yasmin prati-ślokam abaddhavaty api
- nāmāny anantasya yaśo 'ṅkitāni yat
- śṛṇvanti gāyanti gṛṇanti sādhavaḥ
- (SB 1.5.11)
Tvärtom är detta en typ av litteratur, mycket fint skriven, metaforisk, och poetisk, allt. Men det är inte frågan om att glorifiera Herren. Det jämförs med, precis som på samma ställe, där kråkorna finner njutning. Å andra sidan, andra typer av litteratur, vad är det? Tad-vāg-visargo janatāgha-viplavo yasmin prati-ślokam abaddhavaty api (SB 1.5.11). En litteratur som presenteras för människor, till allmänheten för läsning, som även är grammatiskt felaktig, men eftersom det finns förhärligande av Herren, kan det skapa en revolution. Det kan rena hela det mänskliga samhället. Min Guru Maharaja, när han väljer artiklar som ska publiceras i The Harmonist, om han helt enkelt ser att författaren flera gånger har skrivit "Kṛṣṇa,", "Herren Caitanya," det passerar omedelbart: "Okej. Det är okej. (Skratt) Det är bra." Att så många gånger har han yttrat "Kṛṣṇa," och "Caitanya", så det är okej.
Så på samma sätt, även om vi presenterar vår Back to Godhead eller någon annan litteratur på ett brutet språk, det spelar ingen roll eftersom förhärligande av Herren är där. Det rekommenderas av Nārada. Tad-vāg-visargo janatāgha-viplavaḥ. Janatā agha. Agha betyder syndfulla aktiviteter. Om man läser en rad från denna litteratur, även om den presenteras på ett brutet språk, men om han bara hör att där är Krishna, då försvinner hans syndfulla aktiviteter omedelbart. Janatāgha viplavaḥ. Tad-vāg-visargo janatāgha-viplavo yasmin prati-ślokam abaddhavaty api nāmāny anantasya (SB 1.5.11). Ananta betyder den obegränsade. Hans namn, Hans berömmelse, Hans ära, Hans egenskaper beskrivs. Nāmāny anantasya yaso 'ṅkitāni. Om förhärligande är där, även om det presenteras på ett brutet språk, så śṛṇvanti gāyanti gṛṇanti sādhavaḥ. Precis som min Guru Maharaja, sadhu, en helig person godkänner omedelbart: "Ja. Det är bra." Det är okej. Eftersom det finns förhärligande av Herren. Naturligtvis kommer allmänheten inte förstå. Men detta är standarden, standardversionen, som talas av Nārada. Du skriver något; Målet bör vara att helt enkelt förhärliga den Högste. Då är din litteratur är pavitra, renad. Och hur fint, antingen litterärt eller bildligt eller poetiskt, du skriver en litteratur som inte har någonting att göra med Gud, eller Kṛṣṇa, det är vāyasaṁ tīrtham. Det är en plats där kråkorna finner nöje.
Sådan är Nārada Munis förklaring. Det bör vi lägga märke till. För en Vaiṣṇava finns en kvalifikation: poetisk. Ni bör ... Alla borde vara poetiska. Så... Men den poesin, detta poetiska språk, bör vara helt enkelt för att förhärliga Herren.