SV/Prabhupada 0618 - Den andliga mästaren känner sig väldigt glad att " Den här pojken har avancerat mer än mig"
Lecture on CC Adi-lila 7.91-2 -- Vrndavana, March 13, 1974
När en lärjunge blir perfekt i andliga framsteg, Känner sig andliga mästaren väldigt glad, att "Jag är en nonsens, men den här pojken, Han har följt min instruktion och han har uppnått framgången. Det är min framgång. " Detta är den andliga mästarens ambition. Precis som en pappa. Detta är förhållandet. Precis som... Ingen vill se någon som är mer avancerad än sig själv. Det är naturen. Matsarata. Om någon blir avancerad i något ämne, blir jag avundsjuk på honom. Men den andliga mästaren eller fadern han blir inte avundsjuk. Han känner sig väldigt väldigt glad, att "Denna pojke har avancerat mer än mig." Detta är den andliga mästarens position. Så Kṛṣṇa, Caitanya Mahāprabhu uttrycker, Han (otydlig) att "Vid ..., när jag sjunger och dansar och gråter i extas, Så Min andliga mästare tackar Mig så här: bhāla haila, "det är väldigt bra". " Pāile tumi parama-puruṣārtha: "Nu har du uppnått den högsta framgången i livet." Tomāra premete: "Eftersom du har avancerat så mycket, āmi hailāṅ kṛtārtha, känner jag mig så mycket skyldig." Detta är läget.
Då uppmuntrar han, nāca, gāo, bhakta-saṅge kara saṅkīrtana: "Fortsätt nu. Du har uppnått så mycket framgång. Nu går du vidare." Nāca: "Du dansar." Gāo: "Du sjunger och chantar," bhakta-saṅge, "i umgänge med de hängivna." Att inte göra till ett yrke, men bhakta-saṅge. Det här är den verkliga plattformen för att uppnå framgång i andligt liv. Narottama dāsa Ṭhākura säger också att:
- tāñdera caraṇa-sevi-bhakta-sane vāsa
- janame janame mora ei abhilāṣa
Narottama dāsa Ṭhākura säger att "Födelse efter födelse." Eftersom han är en hängivna, strävar han inte efter att ha gått hem, tillbaka till Gud. Nej. Någon plats, det spelar ingen roll. Han vill bara förhärliga den Högsta Herren. Det är hans verksamhet. Det är inte bhaktas verksamhet att han sjunger och dansar och utför hängiven tjänst för att gå till Vaikuṇṭha eller Goloka Vṛndāvana. Det är Kṛṣṇas önskan. "Om Han vill, tar Han mig." Precis som Bhaktivinoda Ṭhākura sa: icchā yadi tora. Janmāobi yadi mer icchā yadi tora, bhakta-gṛhete janma ha-u pa mora. Den en hängiven ber bara det ... Han begär inte av Kṛṣṇa att "Ta mig tillbaka till Vaikuṇṭha eller Goloka Vṛndāvana." Nej. "Om du tycker att jag måste födas igen, så är det bra. Men bara, bara min begäran är att ge mig födelse i en hängivens hus. Det är allt. Så att jag inte kan glömma Dig. "Detta är den hängivnes enda bön.