SV/Prabhupada 0996 - Jag mutade inte er amerikanska pojkar& flickor att följa mig. Enda tillgången var chantning
730406 - Lecture SB 02.01.01-2 - New York
Prabhupāda: Så Parīkṣit Mahārāja frågade Śukadeva Gosvāmī ... "Vad är min plikt? Nu ska jag dö inom sju dagar, vad är min plikt?" Så han frågade om Kṛṣṇa, eftersom Parīkṣit Mahārāja, född i en Vaiṣṇava-familj, Arjuna's barnbarn ... De Pāṇḍavas, de är Vaiṣṇavas och hängivna till Kṛṣṇa, så från barndomen fick han möjlighet att dyrka Kṛṣṇa. Han lekte med Gudsgestalter av Kṛṣṇa, så han var naturligt benägen att höra om Kṛṣṇa. Så han frågade, "Vad är min plikt? Skall jag bara höra om Kṛṣṇa eller något annat? " Så när han fick höra denna fråga, Śukadeva Gosvāmī gratulerar, varīyān eṣa te praśnaḥ: (SB 2.1.1) "Åh, din fråga är väldigt underbar, mycket välkommen, varīyān." Varīyān betyder "mycket välkommen", det jag har gett varīyān. Ärofull, ja. "Ärofull praśnaḥ, för att du har frågat om Kṛṣṇa."
Så varīyān eṣa te praśnaḥ kṛto loka-hitaṁ nṛpa: (SB 2.1.1)"Min kära kung, den här frågan är lyckobringande för all världens folk." Om du bara frågar om Kṛṣṇa eller hör om Kṛṣṇa, även om vi inte förstår, men den vibrationen av Kṛṣṇa ... Precis som vi chantar "Hare Kṛṣṇa", vi kan inte förstå vad betydelsen av Hare Kṛṣṇa, men ändå, eftersom det är transcendentalt ljud, är det gynnsamt. Vart du än chantar Hare Kṛṣṇa, kanske de hör eller de kanske inte hör, det är gynnsamt för dem. Så vi skickar våra män till gatorna för saṅkīrtana. Det spelar ingen roll om folk är angelägna att höra det eller inte, men det är gynnsamt. Det kommer att skapa en atmosfär som är väldigt väldigt trevlig för det mänskliga samhället. Det borde vara vår princip. Inte det för att vi sjunger, ingen bryr sig om oss, vi ska inte bli besvikna. Vår, denna saṅkīrtana-rörelse är så fin att bara genom att sjunga, vibrationerna kommer att skapa en gynnsam atmosfär, varīyān eṣa te praśnaḥ (SB 2.1.1) Nu kan du praktiskt taget se, de som är gamla medlemmar ... Så jag började i New York i den butiken helt enkelt genom att sjunga. Så jag mutade inte er amerikanska pojkar och flickor för att följa efter mig. Min enda tillgång var denna chantning. I Tompkinson Square Park, denna Brahmānanda Swami han kom först att dansa till min chantning. (skratt) Han och Acyutānanda, det var den första dansen av vår Kṛṣṇamedvetna rörelse. (skratt) Ja. Och jag hade ingen mṛdaṅgas. Det var en, vad är det där?
Hängiven: (hängiven) trumma.
Prabhupāda: Trumma, liten trumma. Så jag sjöng Hare Kṛṣṇa för, från två till fem, tre timmar, och så många pojkar och flickor kom och gick med, och det var första bild i Times. New York Times, uppskattade det, och folk uppskattade också. Så denna chantning, i början var det bara chantning. Det fanns nej, inget mer. Vid den tiden fanns det inget program för prasādam-distribution. Det kom senare. Så vi borde alltid vara övertygade om att denna chantning inte är en vibration av denna materiella värld. Det här är ingen vibration av den materiella världen. Narottama dāsa Ṭhākura säger, golokera prema-dhana hari-nāma-saṅkīrtana. Det importeras från den andliga världen. Det är helt andligt. Annars hur är det möjligt? Ibland säger de så kallade yogierna att chantning ... I Bombay finns det en så kallad skojare, han säger, "Chantning av Hare Kṛṣṇa mantra och chantning av Coca-cola är detsamma." Han är en sådan lymmel. Han vet inte att detta inte är en vibration av denna materiella värld. Men en som inte har någon kunskap, de tycker att "Vad är meningen med denna sång," Hare Kṛṣṇa, Hare Kṛṣṇa "?" Men de kan praktiskt taget se att vi kan fortsätta chanta dag och natt, ändå blir vi inte trötta, men om du tar något annat materiellt namn, Efter chantat tre gånger kommer du att känna dig trött. Det är beviset. Du kan fortsätta chanta dag och natt, du kommer aldrig att känna dig trött. Så dessa människor, stackars människor, de har ingen hjärna att förstå.