SV/Prabhupada 0308 - Själens funktion är Krishnamedvetande
Lecture -- Seattle, October 2, 1968
Ung man (2): Hur kan man träna sinnet?
Prabhupada: Detta är utbildningen. Du bara engagerar dig själv i aktiviteter i Kṛṣṇamedvetande. Detta är praktiskt. Precis som chantning, pojken tio år gammal, han är också engagerad. Hans sinne är koncentrerad på vibrationen Hare Kṛṣṇa. Hans andra sinnen, ben eller handen, de arbetar, dansar. Så på detta sätt måste vi öva vårt sinne, våra sinnen alltid engagerade i Kṛṣṇamedvetande. Det kommer att göra dig perfekt. Och det är möjligt för alla. Du behöver inte sitta på en plats för att artificiellt meditera över något. Så snart du sjunger Hare Kṛṣṇa, omedelbart ditt sinne avleds, omedelbart du kommer ihåg Kṛṣṇa, instruktion från Kṛṣṇa, arbeta för Kṛṣṇa, allt. Det kräver övning.
Ung man (2): Eftersom du är en solstråle, så att säga ...
Prabhupāda: Ja.
Ung man (2): Kan du tänka på dig själv?
Prabhupāda Varför inte? Jag är en individ.
Ung man (2): Och när du tänker, du tänker på Kṛṣṇa?
Prabhupāda: Även om jag är liten, men jag är individuell. Jag har fått all makt att tänka, kännna, vilja. Vi gör det. Vi är individer. Du har kommit hit av din egen vilja. Ingen har tvingat dig. Om du vill kan du gå. Någon kommer hit, någon kommer aldrig, någon kommer varje dag. Varför? Även om du är liten, du har fått individualitet. Även i detta betingade tillstånd, du är så fri, så mycket fri. Och när du är obetingad, ren ande, du vet inte hur mycket frihet du får. Det spelar ingen roll att du är liten, men du är en andlig gnista. Förstår du inte att en liten andlig gnista som ingen läkare, ingen medicinsk vetenskap ännu har upptäckt, var är själen, men själen är där. Det är ett faktum. Så snart själen är borta från denna kropp, är den oduglig. Ta reda på vad som är den viktiga partikeln. Detta är inte möjligt, eftersom den är så liten, som ditt, med dessa materiella ögon eller mikroskop eller på något sätt ta reda på. Därför säger de att det inte finns någon själ. Men de kan inte förklara vad som är borta. Även den lilla partikel av andlig själ är så stark att så länge det är inom denna kropp, den håller den fräsch, trevlig, vacker. Och så snart som den är borta, omedelbart blir det sönderfallet. Vänta bara. Precis som en drog, injektion. En liten, ett uns, håller den i stånd . Det är något liknande, det är så kraftfullt. Du vet inte vad som är kraften i denna själ. Det måste du lära dig. Då är det självförverkligande. Denna meditation process, sittande på en tyst plats, rekommenderas i det grövsta stadiet av livsbegrepp. Låt mig tänka, meditera, "Är jag den här kroppen?" sedan göra analyser. Du ser, "Nej, jag är inte denna kropp. Jag är annorlunda än den här kroppen." Sedan ytterligare meditation: "Om jag inte är denna kropp, då de kroppsliga handlingarna, hur blir de gjorda" Det görs på grund av närvaron av den lilla partikeln, självet. Hur kroppen växer? På grund av närvaro. Precis som den här pojken, den här pojken har en liten storlek på kroppen. Nu kommer denna pojke växa till en mycket robust och stark kropp i sin unga ålder, som vid en ålder av tjugofyra år. Nu, denna kropp kommer att försvinna, en annan kropp kommer. Hur det är möjligt? På grund av närvaron av små partiklar av själen. Men om denna partikel av själen tas bort eller försvinner, kommer denna kropp inte längre att öka eller förändras. Detta är föremål för meditation. Men när du kommer till den punkt att förstå att "jag är inte denna kropp. Jag är andesjäl" då kommer nästa steg att vara "Vad är funktionen av själen?" Denna funktion av själen är Kṛṣṇamedvetande, att arbeta i Kṛṣṇamedvetande. Så i nuvarande tidsålder måste man ta direkt till funktionen av själen; då kommer allt annat att automatiskt komma. Det är inte möjligt i nuläget, att du kan gå till en avskild plats och fridfullt sitta där och meditera på ... Det är inte möjligt i denna tidsålder. Det är omöjligt. Om du försöker på konstgjord väg, kommer det att vara ett misslyckande. Därför måste du ta denna process,
- harer nāma harer nāma harer nāma eva kevalam
- kalau nāsty eva nāsty eva nāsty eva gatir anyathā
- (CC Adi 17.21)
I denna tid av Kali, finns det inget annat alternativ för självförverkligande än detta att sjunga Hare Kṛṣṇa. Det är det praktiska, verkliga faktum.