SV/Prabhupada 0312 - Människan är djur, men rationellt djur

From Vanipedia
Jump to: navigation, search
Go-previous.png Föregående Sida - Video 0311
Nästa Sida - Video 0313 Go-next.png

Människan är djur, men rationellt djur
- Prabhupāda 0312


Morning Walk -- April 1, 1975, Mayapur

Prabhupāda: Nu, åtminstone för mig, är denna Kṛṣṇamedvetna rörelse inte längre teoretisk. Den är praktisk. Jag kan lösa alla problem.

Puṣṭa Kṛṣṇa: Folket vill dock inte acceptera någon askes.

Prabhupāda: Hm?

Puṣṭa Kṛṣṇa:: Folket kommer inte att acceptera någon askes.

Prabhupāda: Då måste du lida av sjukdom. Om du har fått sjukdom, måste du genomgå ... Vad är denna askes? Vad är askesen?

Puṣṭa Kṛṣṇa: Om de inte accepterar medicin, då kan de inte botas.

Prabhupāda: Då måste de lida. En man, sjuk, och han vill inte ta medicin, så då var är det ...? Han måste lida. Vad är botemedlet?

Pañcadraviḍa: De säger att vi är de som är sjuka.

Prabhupāda: Eh?

Pañcadraviḍa: De säger att vi är de som är sjuka. De säger, var och en av oss, vi är sjuka, inte dem.

.Prabhupāda:: Ja. Den döva människan tänker att alla andra är döva. (skratt) Det innebär att de inte ens är människor. Djur. De kommer inte att ta sitt förnuft, att "Om vi ​​är sjuka, eller om ni är sjuka. Sitt ner. Diskutera." Inte heller det,är de redo. Sedan? Vad kan vi göra med djur?

Pañcadraviḍa: De säger att vi är gammalmodiga. De vill inte ha med oss att göra ​​längre.

Prabhupāda: Så då varför bryr du dig med problemen? Varför bry dig med problemen i samhället? Du bryr dig, men du kan inte skapa en lösning. Över hela världen, är tidningar fulla, bara bankar.

Viṣṇujana: Śrīla Prabhupāda, kan du få dem förståndiga? Om de är oförståndiga, är det något sätt att göra dem ...

Prabhupāda: De är förnuftiga. Mannen, varje människa, är förnuftig. Det sägs, "Människan är ett rationellt djur." Så när rationalitet inte är där betyder det att de fortfarande är djur.

Pañcadraviḍa: Tja, vad kan göras med djur?

Prabhupāda: Det är ... Det är mycket enkel sanning. Bara att jag inte är denna kropp. Jag söker lycka. Så varför jag söker lycka? De... Om du bara diskuterar på denna punkt, så kommer du att upptäcka att människan är förnuftig. Varför söker jag efter lycka? Vad är svaret? Det är ett faktum. Alla söker lycka. Varför söker vi lycka? Vad är svaret?

Pañcadraviḍa: Eftersom alla är olyckliga, och de tycker inte om det.

Prabhupāda: Det är ett motsatt sätt, förklaring.

Kīrtanānanda: Eftersom jag av naturen är lycklig.

Prabhupada: Ja. Av naturen är jag lycklig. Och vem är lycklig, denna kropp eller själ?

Puṣṭa Kṛṣṇa: Nej, själen.

Prabhupāda: Vem vill lycka? Jag vill skydda denna kropp - varför? Eftersom jag är i denna kropp. Och om jag går ifrån denna kropp, vem söker efter lycka i den kroppen. Detta vanliga resonemang, de har ingen aning. Varför jag söker lycka? Jag täcker denna kropp så att kroppen inte ska påverkas av kyla. Så varför söker jag efter lycka med kroppen mot kyla och värme? Eftersom jag är inuti ... Om jag går ifrån kroppen, då finns det inget mer sökande efter lycka. Antingen du kastar den på gatan eller den är i extrem kyla eller extrem värme, det spelar ingen roll. Vem söker lycka? Det vet dem inte. För vem är du så upptagen med lycka? Det vet dem inte. Precis som katter och hundar.

Puṣṭa Kṛṣṇa:: Men de tror att de inte har någon tid att sjunga det heliga namn.

Prabhupāda: Hm?

Puṣṭa Kṛṣṇa: Deras filosofi är att, för att vara lycklig, måste de arbeta hela dagen lång.

Prabhupāda: Hm. Det är er filosofi. Ni är skojare, men vi arbetar inte. Varför ser ni inte vårt exempel? Vi helt enkelt lever lyckligt.