SV/Prabhupada 0323 -Skapa ett samhälle av svanar, inte kråkor
Lecture on SB 3.25.12 -- Bombay, November 12, 1974
Så det här är materiellt liv, pavarga. Så om du vill upphäva detta, det kallas apavarga. Så här kallas det apavarga-vardhanam, hur man kan öka intresset för befrielse. Folk har blivit så tröga, att de inte förstår vad som är innebörden av befrielse. De förstår inte. Precis som djur. Han ... Om ett djur informeras om att "Det finns befrielse" vad kommer han att förstå? Han kommer inte att förstå. Det inte är möjligt för honom. På samma sätt, i nuläget, har det mänskliga samhället blivit precis som djur. De vet inte vad som är innebörden av apavarga eller befrielse. De vet inte. Men det fanns en tid, när folk förstod att detta människoliv är avsett för apavarga. Apavarga, att upphöra från verksamhet i pa, pha, ba, bha, ma. Det kallas apavarga-vardhanam.
Så de frågor som ställts av Devahuti och svaren, som kommer att ges av Kapiladeva, är att apavarga-vardhanam. Det är önskvärt. Detta är instruktionen för hela Veda. Tasyaiva hetoh prayateta kovidah. För apavarga skulle alla försöka. Alla borde göra sitt bästa. "Och hur blir det med mitt uppehälle? Uppehälle, sastra lägger aldrig nägon vikt på, att "Du skall sörja för ditt uppehälle." Sastra säger: "Det kommer att komma. Det är redan där. Det kommer att komma." Men vi har inte sådan tro att, "Gud ger ..., ger mat till djuren, till fåglarna, till djuren, till träden, alla, och varför skulle han inte ge mig? Låt mig engagera min tid för apavarga. " De har ingen tro. De har ingen sådan utbildning. Därför krävs bra umgänge, inte umgänge med kråkor, men med svanar. Då kommer förståelse.
Så denna Krsnarörelse innebär att de skapar ett samhälle med svanar, inte av kråkor. Inte kråkor. Kråkorna är inte intresserade. De är intresserade av rester, jag menar att säga, sopor. De är intresserade. Punah punas carvita-carvananam (SB 7.5.30). Punah punas carvita-carvananam. Precis som vi kastar bort ... Efter att ha ätit, vi kastar bort bladet. Det finns några rester av livsmedel, och kråkorna kommer, hundarna kommer. De är intresserade. De kommer inte att säga ... En sund man kommer inte gå dit. Men dessa kråkor och hundar kommer att gå dit. Så den här världen är så. Punah punas carvita-carvananam (SB 7.5.30). Tugga det som redan tuggats. Precis som du tuggar ett sockerrör och kastar den på gatan. Men om någon kommer igen för att tugga det, då är han en dåre. Han måste veta "Juicen har tagits bort från detta sockerrör. Vad ska jag få genom att tugga?" Men det finns djur som. De vill tugga igen.
Så vårt, detta materiella samhälle innebär tugga det som redan tuggats. En far ger utbildning till sin son att tjäna sin försörjning, få honom gift, och stadgad, men han vet att "Denna typ av verksamhet, tjäna pengar och bli gift, avla barn, jag har gjort, men jag är inte nöjd. Så varför jag engagerar min son i den här branschen? "Detta kallas att tugga det som redan tuggats. Tugga samma sak. "Jag har inte varit nöjd med denna verksamhet, men varför engagerar jag min son också? " Den verkliga fadern är han som inte tillåter sin son att smaka det som redan tuggats. Det är en riktig far. Pita na sa syaj janani na sa syat, na mocayed yah samupeta-mrtyum. Detta är verkligt preventivt. En far, bör inte önska att bli en far, en kvinna bör inte önska att bli en mor, om de inte är lämpliga för att rädda barnen från den förestående dödens klor. Det är en plikt för far och mor.