SV/Prabhupada 0464 - Sastra är inte för dagdrivare
Lecture on SB 7.9.8 -- Mayapur, February 28, 1977
Så mahājano yena gataḥ sa panthāḥ (CC Madhya 17.186). Vi kan lära Kṛṣṇamedvetande mycket väl om vi följer mahājanas. Mahājana betyder stor personlighet som är hängiven av Herren. De kallas mahājanas. Jana betyder "person." Precis som på det vanliga sättet, i Indien kallas en person mahājana som är mycket rik. Så den här mahājana innebär en som är rik i hängiven tjänst. Han kallas mahājana. Mahājano yena gataḥ sa panthāḥ. Så vi har Ambarīṣa Mahārāja; vi har Prahlāda Mahārāja. Det finns många, många kungar, Yudhiṣṭhira Mahārāja, Parīkṣit Mahārāja, de är rājarṣi. Så Kṛṣṇamedvetande, faktiskt, den är avsedd för mycket stora personligheter.
- imaṁ vivasvate yogaṁ
- proktavān aham avyayam
- vivasvān manave prāhur
- manur ikṣvākave 'bravīt
- (BG 4.1)
Evaṁ paramparā-prāptam imaṁ rājarṣayo viduḥ (BG 4.2). Faktiskt är śāstra inte för dagdrivare. Den är för mycket lärda brāhmaṇas och mycket upphöjda kṣatriyas. Och vaiśyas och Sudras, de förväntas inte bli särskilt lärda i śāstra, men, genom korrekt vägledning från brāhmaṇa och kṣatriya, blir de också perfekta. Den första perfekta klassen, munayo, som det är sagt, sattvaikatāna gatayo munayo (SB 7.9.8), Stora vise. I allmänhet "stora vise" betyder brāhmaṇas, Vaiṣṇavas. De är belägna på sattva-guṇa av hängiven tjänst. Rajas, tamo-guna kan inte röra dem. Naṣṭa-prāyeṣv abhadreṣu nityaṁ bhāgavata-sevayā (SB 1.2.18). bhadra och abhadra, bra och dåligt. Så rajo-guṇa and tamo-guṇa är dåligt, och sattva-guṇa är bra. Om vi är belägna , som det sägs, sattvaikatāna-gatayo ... Om du alltid är belägen i sattva-guṇa, då är allt klargjort. Sattva-guṇa betyder prakāṣa. Allt är klart, full kunskap. Och rajo-guṇa är inte klart. Exemplet som ges: precis som trä. Det är eld, men i det första symtomet på eld, trä, hittar du rök. När du tänder eld på träet, först kommer rök. Så rök ... Först av allt trä, sedan rök, sedan eld. Och från elden, när du använder elden för eldoffer, det är det ultimata. Allt kommer från samma källa. Från jorden, kommer trä, från trä kommer röken, från rök kommer elden. Och elden, när den används i eldoffer, svāhā - då är det korrekt användning av eld. Om man stannar på plattformen av trä, är det helt glömska. När man är på plattformen av rök, finns det lite ljus. När man är på plattformen av eld, då är det fullt ljus. Och när ljuset är engagerat i Kṛṣṇa's tjänst, är det perfekt. Vi måste förstå på så sätt.