SV/Prabhupada 0567 - Jag vill ge den här kulturen till världen
Press Interview -- December 30, 1968, Los Angeles
Journalist: Hur länge har du varit här, sir?
Prabhupāda: Jag kom hit i september 1965, och sedan hade jag lite förhinder maj 1967, tror jag. Så jag åkte tillbaka till Indien. Sen igen kom jag tillbaka i December 1967, bara ett år sedan.
Journalist: Ja, jag förstår. Varför kom du hit?
Prabhupāda: Eftersom jag vill ge denna kultur till världen, och min uppfattning är att Amerika är ett avancerat land. Om de accepterar det, så kommer det att vara möjligt att sprida idén i hela världen. Det är min idé. Men jag är hoppfull nu, eftersom dessa utbildade unga amerikaner, de visar seriöst intresse för denna rörelse. Och vi publicerar tidningar, böcker, och de skriver mycket fint. Så jag är gammal, jag kan dö, men jag har sått idén. Det kommer att fortsätta. Det kommer att gå på, och de kommer att accepteras. Det experimentet är gjort. Om det propageras fint, då kommer det att accepteras utan att misslyckas. Och dessa pojkar som har kommit till mig, de har tagit det på allvar. Så jag är hoppfull.
Journalist: Jag såg din tidning. Det är en vacker tidskrift.
Prabhupāda: Back to Godhead?
Journalist: Åh ja. En vacker tidskrift.
Prabhupāda: Tack så mycket. Tack.
Journalist: Vacker sak. Var är det gjort?
Prabhupāda: Den är publicerad i New York.
Journalist: I New York. Jag såg det senaste numret ... Vacker tidskrift. Ah, hur många människor är det i rörelsen ungefär?
Prabhupāda Jag har lite mer än hundra lärjungar som strikt följer efter mina reglerande principer.
Journalist: Hundra.
Prabhupāda: Ja. I olika grenar. Jag har ungefär tretton grenar. En del av lärjungarna arbetar i London.
Journalist: I London?
Prabhupāda: Ja, de gör det mycket fint. De är alla gifta par. Jag fick dem att gifta sig. Ja. Jag fick dem att gifta sig. De är unga pojkar, alla yngre än trettio. Min äldsta lärjunge han är 28. Annars 25 24. högst 30. Och på samma sätt, flickor, du har sett den här flickan. Du ser. Så jag gör dem lyckliga i äktenskapet. Deras mentalitet är ... De är inte efter så kallat uppblåst liv. De kan leva mycket enkelt med minsta efterfrågan på kroppsliga behov, men tänker mycket högt i Kṛṣṇamedvetande. Så jag är mycket hoppfull om att även om jag dör ... Eftersom jag är en gammal man, 73 år gammal. Jag kan dö när som helst. Men jag är nu försäkrad om att min rörelse kommer att fortsätta. Dessa pojkar kommer bära den. Det, min mission är på det sättet lyckad. Jag kom hit med denna idé, att Kṛṣṇamedvetna rörelsen ska startas från Amerika. Eftersom allt som accepteras av Amerika, människor följer eftersom Amerika anses vara den ... Egentligen Amerika är inte ett fattigt land. Så de kan lätt förstå, de kan ta upp det. Och det finns många förvirrade ungdomar.