SV/Prabhupada 0787 - Folk missuppfattar att Bhagavad-Gita är vanligt krig, våld
Lecture on BG 1.44 -- London, July 31, 1973
Pradyumna: Översättning: "Ack, så konstigt är det att vi förbereder oss för att begå mycket syndiga handlingar, drivna av en önskan att njuta av kunglig lycka. "
Prabhupāda:
- aho bata mahat-pāpaṁ
- kartuṁ vyavasitā vayam
- yad rājya-sukha-lobhena
- hantuṁ svajanam udyatāḥ
- (BG 1.44)
Så ibland är Arjuna anklagad, Bhagavad-gītā är också anklagad för det "Det finns våld. Det finns våld. Bhagavad-gītā är full av våld." Ja, den är full av våld. Krig. Men här, en Vaiṣṇava tänker ... Arjuna tänker att det var arrangerat för hans rājya-sukha. Yad Rājya-Sukha-lobhena. Lobhena. Det var ordnat för Arjuna's tillfredsställelse, så att han kunde njuta av riket och dess lycka. Det var faktiskt inte så. Det ordnades av Kṛṣṇa för hans tillfredsställelse, inte för Arjuna's tillfredsställelse. Så det är skillnaden mellan vanligt arbete och hängiven tjänst. Hängiven tjänst och vanligt arbete, de ser nästan lika ut. Precis som vi bor i detta hus. Grannarna, de kanske tror, att "Vissa människor lever här, sjunger, dansar. Vi dansar också. Vi sjunger ibland också. Och äter, de äter också. Vad är skillnaden då? " De kanske tror att "Vad är skillnaden mellan hängiven tjänst och vanligt arbete?" Det ser nästan lika ut. Därför misstänker människor att Bhagavad-gītā är vanlig krigföring, våld. Men det är inte det. Det ordnas av Kṛṣṇa för att uppfylla Hans uppdrag. Hans uppdrag är paritrāṇāya sādhūnāṁ vināśāya ca duṣkṛtam (BG 4.8). Det är hans tillfredsställelse, inte Arjuna's tillfredsställelse, inte någons tillfredsställelse. Det är Hans plan. Han kommer, Han kommer ner på denna planet i detta universum, bara för att fastställa det verkliga syftet med religiöst liv och att döda, att besegra dem som motsätter sig det verkliga syftet med livet, mänskligt liv. Det är hans uppdrag, samtidigt två saker. Paritrāṇāya sādhūnāṁ vināśāya ca duṣkṛtam (BG 4.8).
Så svajanam.
- aho bata mahat-pāpaṁ
- kartuṁ vyavasitā vayam
- yad rājya-sukha-lobhena
- hantuṁ svajanam udyatāḥ
- (BG 1.44)
Svajanam betyder släktingar. Så släktingar betyder inte, i högre mening, bara min bror eller min syster eller min far eller min farbror. Nej. Svajanam betyder alla levande varelser. Eftersom en som inte har Kṛṣṇamedvetande, med vanligt medvetande, materiellt medvetande, han kan inte tänka i form av svajanam. "Mina släktingar, alla levande varelser", kan han inte tänka. Egentligen är alla våra svajanam, för om Gud är far, som Kṛṣṇa hävdar, ahaṁ bīja-pradaḥ pitā, om Han är den högste fadern ... Inte bara Han påstår, åtminstone, vilket som helst bra religiöst system hävdar, "Gud är den ursprungliga fadern." Det är ett faktum. Ahaṁ sarvasya prabhavo mattaḥ sarvam pravartate (BG 10.8). Allt har kommit från honom. Han är den högste fadern. Så om Kṛṣṇa är den högste fadern, är han far till alla. Sarva-yoniṣu kaunteya (BG 14.4). I alla livets arter, i alla livsformer, är de alla våra svajana, släktingar. Hur kan det inte vara? Eftersom Kṛṣṇa är den ursprungliga fadern. Detta är Kṛṣṇamedvetande. Därför vill en hängiven till Kṛṣṇa inte begå en liten skada på någon levande varelse. Det är Kṛṣṇamedvetande.