SV/Prabhupada 0160 - Krishna protesterar: Difference between revisions

Latest revision as of 16:13, 4 December 2018

Föregående Sida - Video 0159

Nästa Sida - Video 0161

Conversation at Airport -- October 26, 1973, Bombay

Så vår Kṛṣṇamedvetna rörelse är för att utbilda människor att förstå värdet av livet. Det moderna systemet för utbildning och civilisation är så degraderat att folk har glömt livets värde. Generellt i denna materiella värld är alla glömska av livets värde, men den mänskliga formen av liv är en chans att väcka betydelsen av livet. I Śrīmad-Bhāgavatam sägs det, parābhavas tāvad abodha-jāto yāvan na jijñāsata ātma-tattvam. Så länge man inte väcks till medvetande om självförverkligande, den dåraktiga levande varelsen, vad han än gör är nederlag för honom. Detta nederlag pågår i de lägre livsformerna, eftersom de inte kan förstå vad som är livets värde. Deras medvetande är inte avancerat. Men även i den mänskliga formen av liv, samma nederlag förlängs, det är inte en bra civilisation. Det är nästan djurcivilisation. Āhāra-nidrā-bhaya-maithunaṁ ca samānyā etat paśubhir narāṇām Om människor helt enkelt är engagerade i de fyra principerna för kroppsliga krav - äta, sova, parning och försvara - som finns i djuriskt liv också, så är det inte särskilt avancerad civilisation. Så vårt försök med Kṛṣṇamedvetna rörelsen är att utbilda människor att komma till ansvar för mänskligt liv. Detta är vår Vediska civilisation. Problemet med livet är inte svårigheterna för ett par år av denna varaktighet av livet. Det verkliga problemet i livet är hur man ska lösa upprepningen av födelse, död, ålderdom och sjukdom.

Det är undervisningen i Bhagavad-gītā. Janma-mṛtyu-Jara-vyādhi-duḥkha-doṣānudarśanam (BG 13.9). Människor är besvärade av så många problem i livet, men det verkliga problemet i livet är hur man kan stoppa födelse, död, ålderdom och sjukdom. Så folk är så känslokalla. De har blivit så tröga i huvudet att de inte förstår problemet med livet.För länge, länge sedan, när Viśvāmitra Muni såg Mahārāja Daśaratha, så Mahārāja Daśaratha frågade från Viśvāmitra Muni aihistaṁ yat taṁ punar janma jayaya: "Min bäste herre, försöket att försöka segra över döden, hur pågår denna verksamhet? Finns det något avbrott? " Så detta är vår Vediska civilisation, hur man segrar över födelse, död, ålderdom och sjukdom. Men i den moderna tiden finns det ingen sådan information, eller är ingen intresserad.

Även stora, stora professorer, de vet inte vad som finns efter våra liv. De tror inte ens att det finns liv efter döden. Så det här är en blind civilisation som pågår. Vi försöker vårt för att utbilda dem att syftet med livet, särskilt i den mänskliga formen av liv, skiljer sig från de kroppsliga livets nödvändigheter: äta, sova, parning och försvara. I Bhagavad-gītā sägs det också, manuṣyāṇāṁ sahasreṣu kaścid yatati siddhaye: (BG 7.3) "Ut ur många miljoner personer, kanske en försöker att bli framgångsrik i sitt liv." Siddhaye, siddhi. Detta är siddhi, hur man segrar över födelse, död, ålderdom och sjukdom. Och manuṣyāṇāṁ sahasreṣu kaścid yatati siddhaye. Den moderna civiliserade människan är så trög, han vet inte vad är siddhi. De tror att "Om jag får lite pengar och en bungalow och en bil, är det siddhi." Det är inte siddhi. Du kan några år få en mycket trevlig bungalow, en bil, trevlig familj. Men vilket ögonblick som helst kommer detta arrangemang att vara slut, och du måste acceptera en annan kropp. Det vet de inte. Och inte bryr de sig att veta heller. Så de har blivit så tröga i huvudet, även om de är mycket stolta över utbildning, främjande av civilisationen. Men vi protesterar. Vi protesterar. Jag protesterar inte. Kṛṣṇa protesterar.

na māṁ duṣkṛtino mūḍhāḥ

prapadyante narādhamāḥ

māyayāpahṛta-jñānā

āsuraṁ bhāvam āśritāḥ

(BG 7.15)

Dessa skojare, de lägsta av mänskligheten och alltid engagerad i synfulla aktiviteter, sådana personer tar inte till Kṛṣṇamedvetande. "Nej, det finns så många utbildade MA, professorer." Kṛṣṇa säger, māyayāpahṛta-jñānāḥ.. "Uppenbarligen är de mycket välutbildade, men deras verkliga kunskaper tas bort av māyā." Āsuraṁ bhāvam āśritāḥ. Denna ateistiska civilisation är mycket farlig. Människor lider av detta skäl. Men de är inte särskilt allvarliga. De har därför betraktats av Kṛṣṇa som mūḍhāḥ, skojare. Na māṁ duṣkṛtino mūḍhāḥ. Så vi försöker lite grann att göra dessa mūḍhas, mūḍha civilisation, att komma i ljuset av andligt liv. Det är vår ödmjuka försök. Men det är redan sagt, manuṣyāṇāṁ sahasreṣu: (BG 7.3) "Utav många miljoner människor, de kan ta det." Manuṣyāṇāṁ sahasreṣu kaścid yatati siddhaye. Men det betyder inte att vi ska sluta. Precis som i vår skola, college dagar, Sir Asutosh Mukherjee startade några högre studier, forskarutbildning, klasser vid universitetet. Studententerna var en eller två, men ändå, var klassen upprätthållen på en kostnad av många tusen rupier, inte med tanke på att det bara är en student eller två studenter. Likaså denna Kṛṣṇarörelse måste gå vidare. Det spelar ingen roll, de dåraktiga människorna, de förstår inte det eller kommer inte fram till det. Vi måste göra vår propaganda. Tack så mycket.

@@ Line 1: / Line 1: @@
 <!-- BEGIN CATEGORY LIST -->
-[[Category:1080 French Pages with Videos]]
+[[Category:1080 Swedish Pages with Videos]]
 [[Category:Prabhupada 0160 - in all Languages]]
 [[Category:SV-Quotes - 1973]]
@@ Line 7: / Line 7: @@
 [[Category:SV-Quotes - in India, Bombay]]
 <!-- END CATEGORY LIST -->
+<!-- BEGIN NAVIGATION BAR -- DO NOT EDIT OR REMOVE -->
+{{1080 videos navigation - All Languages|Swedish|SV/Prabhupada 0159 - Stora, Stora planer för att utbilda folk hur de ska arbeta hårt|0159|SV/Prabhupada 0161 - Bli en Vaisnava och ha medlidande med en lidande mänsklighet|0161}}
+<!-- END NAVIGATION BAR -->
 <!-- BEGIN ORIGINAL VANIQUOTES PAGE LINK-->
 <div class="center">
@@ Line 15: / Line 18: @@
 <!-- BEGIN VIDEO LINK -->
-{{youtube_right|4DVqRKNUiDU|Krishna protesterar<br />-  Prabhupāda 0160}}
+{{youtube_right|PjqzfT8N58I|Krishna protesterar<br />-  Prabhupāda 0160}}
 <!-- END VIDEO LINK -->
 <!-- BEGIN AUDIO LINK -->
-<mp3player>http://vaniquotes.org/w/images/731026RC.BOM_clip.mp3</mp3player>
+<mp3player>https://s3.amazonaws.com/vanipedia/clip/731026RC.BOM_clip.mp3</mp3player>
 <!-- END AUDIO LINK -->
@@ Line 27: / Line 30: @@
 <!-- BEGIN TRANSLATED TEXT -->
----------------------------------------
+Så vår Kṛṣṇamedvetna rörelse är för att utbilda människor att förstå värdet av livet. Det moderna systemet för utbildning och civilisation är så degraderat att folk har glömt livets värde. Generellt i denna materiella värld är alla glömska av livets värde, men den mänskliga formen av liv är en chans att väcka betydelsen av livet. I Śrīmad-Bhāgavatam sägs det, parābhavas tāvad abodha-jāto yāvan na jijñāsata ātma-tattvam. Så länge man inte väcks till medvetande om självförverkligande, den dåraktiga levande varelsen, vad han än gör är nederlag för honom. Detta nederlag pågår i de lägre livsformerna, eftersom de inte kan förstå vad som är livets värde. Deras medvetande är inte avancerat. Men även i den mänskliga formen av liv, samma nederlag förlängs, det är inte en bra civilisation. Det är nästan djurcivilisation. Āhāra-nidrā-bhaya-maithunaṁ ca samānyā etat paśubhir narāṇām Om människor helt enkelt är engagerade i de fyra principerna för kroppsliga krav - äta, sova, parning och försvara - som finns i djuriskt liv också, så är det inte särskilt avancerad civilisation. Så vårt försök med Kṛṣṇamedvetna rörelsen är att utbilda människor att komma till ansvar för mänskligt liv. Detta är vår Vediska civilisation. Problemet med livet är inte svårigheterna för ett par år av denna varaktighet av livet. Det verkliga problemet i livet är hur man ska lösa upprepningen av födelse, död, ålderdom och sjukdom.
-Så vår Kṛṣṇamedvetna rörelse är för att utbilda människor att förstå värdet av livet. Det moderna systemet för utbildning och civilisation är så degraderat att folk har glömt livets värde. Generellt i denna materiella värld är alla glömska av livets värde, men den mänskliga formen av liv är en chans att väcka betydelsen av livet. I Śrīmad-Bhāgavatam sägs det, parābhavas tāvad abodha-jāto yāvan na jijñāsata ātma-tattvam. Så länge man inte väcks till medvetande om självförverkligande, den dåraktiga levande varelsen, vad han än gör är nederlag för honom. Detta nederlag pågår i de lägre livsformerna, eftersom de inte kan förstå vad som är livets värde. Deras medvetande är inte avancerat. Men även i den mänskliga formen av liv, samma nederlag förlängs, det är inte en bra civilisation. Det är nästan djur civilisation. Āhāra-nidrā-bhaya-maithunaṁ ca samānyā etat paśubhir narāṇām Om människor helt enkelt är engagerade i de fyra principerna för kroppsliga krav - äta, sova, parning och försvara - som finns i djuriskt liv också, så är det inte särskilt avancerad civilisation. Så vårt försök med Kṛṣṇamedvetna rörelsen är att utbilda människor att komma till ansvar för mänskligt liv. Detta är vår Vediska civilisation. Problemet med livet är inte svårigheterna för ett par år av denna varaktighet av livet. Det verkliga problemet i livet är hur man ska lösa upprepningen av födelse, död, ålderdom och sjukdom.
-Det är undervisning i Bhagavad-gītā.. Janma-mṛtyu-Jara-vyādhi-duḥkha-doṣānudarśanam ([[Vanisource:BG 13.9|BG 13.9]]). Människor är besvärade av så många problem i livet, men det verkliga problemet i livet är hur man kan stoppa födelse, död, ålderdom och sjukdom. Så folk är så känslokalla. De har blivit så tröga i huvudet att de inte förstår problemet med livet. Länge, länge sedan, när Viśvāmitra Muni såg Mahārāja Daśaratha, så Mahārāja Daśaratha frågade från Viśvāmitra Muni aihistaṁ yat taṁ punar janma jayaya: "Min bäste herre, försöket att försöka segra över döden, hur pågår denna verksamhet? Finns det något avbrott? " Så detta är vår Vediska civilisation, hur man segrar över födelse, död, ålderdom och sjukdom. Men i den moderna tiden finns det ingen sådan information, eller är ingen intresserad. Även stora, stora professorer, de vet inte vad som finns efter liv. De tror inte ens att det finns liv efter döden. Så det här är en blind civilisation som pågår. Vi försöker vårt för att utbilda dem att syftet med livet, särskilt i den mänskliga formen av liv, skiljer sig från de kroppsliga livets nödvändigheter: äta, sova, parning och försvara. I Bhagavad-gītā sägs det också, manuṣyāṇāṁ sahasreṣu kaścid yatati siddhaye: ([[Vanisource:BG 7.3|BG 7.3]]) "Ut ur många miljoner personer, kanske en försöker att bli framgångsrik i sitt liv." Siddhaye, siddhi. Detta är siddhi, hur man segrar över födelse, död, ålderdom och sjukdom. Och manuṣyāṇāṁ sahasreṣu kaścid yatati siddhaye. Den moderna civiliserade människan är så trög, han vet inte vad är siddhi. De tror att "Om jag får lite pengar och en bungalow och en bil, är det siddhi." Det är inte siddhi. Du kan några år få en mycket trevlig bungalow, en bil, trevlig familj. Men vilket ögonblick som helst detta arrangemang kommer att vara färdigt och du måste acceptera en annan kropp. Det vet du inte. Och inte bryr de sig att veta heller. Så de har blivit så tröga i huvudet, även om de är mycket stolta över utbildning, främjande av civilisationen. Men vi protesterar. Vi protesterar. Jag protesterar inte. Kṛṣṇa protesterar.
+Det är undervisningen i Bhagavad-gītā. Janma-mṛtyu-Jara-vyādhi-duḥkha-doṣānudarśanam ([[Vanisource:BG 13.8-12 (1972)|BG 13.9]]). Människor är besvärade av så många problem i livet, men det verkliga problemet i livet är hur man kan stoppa födelse, död, ålderdom och sjukdom. Så folk är så känslokalla. De har blivit så tröga i huvudet att de inte förstår problemet med livet.För länge, länge sedan, när Viśvāmitra Muni såg Mahārāja Daśaratha, så Mahārāja Daśaratha frågade från Viśvāmitra Muni aihistaṁ yat taṁ punar janma jayaya: "Min bäste herre, försöket att försöka segra över döden, hur pågår denna verksamhet? Finns det något avbrott? " Så detta är vår Vediska civilisation, hur man segrar över födelse, död, ålderdom och sjukdom. Men i den moderna tiden finns det ingen sådan information, eller är ingen intresserad.
+Även stora, stora professorer, de vet inte vad som finns efter våra liv. De tror inte ens att det finns liv efter döden. Så det här är en blind civilisation som pågår. Vi försöker vårt för att utbilda dem att syftet med livet, särskilt i den mänskliga formen av liv, skiljer sig från de kroppsliga livets nödvändigheter: äta, sova, parning och försvara. I Bhagavad-gītā sägs det också, manuṣyāṇāṁ sahasreṣu kaścid yatati siddhaye: ([[Vanisource:BG 7.3 (1972)|BG 7.3]]) "Ut ur många miljoner personer, kanske en försöker att bli framgångsrik i sitt liv." Siddhaye, siddhi. Detta är siddhi, hur man segrar över födelse, död, ålderdom och sjukdom. Och manuṣyāṇāṁ sahasreṣu kaścid yatati siddhaye. Den moderna civiliserade människan är så trög, han vet inte vad är siddhi. De tror att "Om jag får lite pengar och en bungalow och en bil, är det siddhi." Det är inte siddhi. Du kan några år få en mycket trevlig bungalow, en bil, trevlig familj. Men vilket ögonblick som helst kommer detta arrangemang att vara slut, och du måste acceptera en annan kropp. Det vet de inte. Och inte bryr de sig att veta heller. Så de har blivit så tröga i huvudet, även om de är mycket stolta över utbildning, främjande av civilisationen. Men vi protesterar. Vi protesterar. Jag protesterar inte. Kṛṣṇa protesterar.
 :na māṁ duṣkṛtino mūḍhāḥ
@@ Line 36: / Line 40: @@
 :māyayāpahṛta-jñānā
 :āsuraṁ bhāvam āśritāḥ
-:([[Vanisource:BG 7.15|BG 7.15]])
+:([[Vanisource:BG 7.15 (1972)|BG 7.15]])
-Dessa skojare, de lägsta av mänskligheten och alltid engagerad i synfulla aktiviteter, sådana personer tar inte till Kṛṣṇamedvetande. "Nej, det finns så många utbildade MA, professorer." Kṛṣṇa säger, māyayāpahṛta-jñānāḥ.. "Uppenbarligen är de mycket välutbildade, men deras verkliga kunskaper tas bort av māyā." Āsuraṁ bhāvam āśritāḥ. Denna ateistiska civilisation är mycket farlig. Människor lider av detta skäl. Men de är inte särskilt allvarliga. De har därför tagits upp av Kṛṣṇa som mūḍhāḥ, skojare. Na māṁ duṣkṛtino mūḍhāḥ. Så vi försöker lite att göra dessa mūḍhas, mūḍha civilisation, att komma i ljuset av andligt liv. Det är vår ödmjuka försök. Men det är redan sagt, manuṣyāṇāṁ sahasreṣu: ([[Vanisource:BG 7.3|BG 7.3]]) "Ut ur många miljoner människor, de kan ta det." Manuṣyāṇāṁ sahasreṣu kaścid yatati siddhaye. Men det betyder inte att vi ska sluta. Precis som i vår skola, college dagar, Sir Asutosh Mukherjee startade några högre studier, forskarutbildning klasser vid universitetet. Studenten var en eller två, men ändå, var klassen upprätthållen på en kostnad av många tusen rupier, inte med tanke på att det bara är en student eller två studenter. Likaså denna Kṛṣṇarörelse måste gå vidare. Det spelar ingen roll, de dåraktiga människorna, de förstår inte det eller kommer inte fram till det. Vi måste göra vår propaganda. Tack så mycket.
+Dessa skojare, de lägsta av mänskligheten och alltid engagerad i synfulla aktiviteter, sådana personer tar inte till Kṛṣṇamedvetande. "Nej, det finns så många utbildade MA, professorer." Kṛṣṇa säger, māyayāpahṛta-jñānāḥ.. "Uppenbarligen är de mycket välutbildade, men deras verkliga kunskaper tas bort av māyā." Āsuraṁ bhāvam āśritāḥ. Denna ateistiska civilisation är mycket farlig. Människor lider av detta skäl. Men de är inte särskilt allvarliga. De har därför betraktats av Kṛṣṇa som mūḍhāḥ, skojare. Na māṁ duṣkṛtino mūḍhāḥ. Så vi försöker lite grann att göra dessa mūḍhas, mūḍha civilisation, att komma i ljuset av andligt liv. Det är vår ödmjuka försök. Men det är redan sagt, manuṣyāṇāṁ sahasreṣu: ([[Vanisource:BG 7.3 (1972)|BG 7.3]]) "Utav många miljoner människor, de kan ta det." Manuṣyāṇāṁ sahasreṣu kaścid yatati siddhaye. Men det betyder inte att vi ska sluta. Precis som i vår skola, college dagar, Sir Asutosh Mukherjee startade några högre studier, forskarutbildning, klasser vid universitetet. Studententerna var en eller två, men ändå, var klassen upprätthållen på en kostnad av många tusen rupier, inte med tanke på att det bara är en student eller två studenter. Likaså denna Kṛṣṇarörelse måste gå vidare. Det spelar ingen roll, de dåraktiga människorna, de förstår inte det eller kommer inte fram till det. Vi måste göra vår propaganda. Tack så mycket.
 <!-- END TRANSLATED TEXT -->