SV/Prabhupada 0057 - Renande av hjärtat
Lecture on SB 6.1.34-39 -- Surat, December 19, 1970
Revatīnandana: Vi uppmuntrar alltid att sjunga Hare Kṛṣṇa, är det så?
Prabhupāda: Ja. Det är den enda metoden i denna tidsålder. Genom att sjunga Hare Kṛṣṇa, ens... Reservoaren av förståelse kommer att rensas. Och då kan han få, han kan få andlig kunskap. Utan rening av hjärtat är det mycket svårt att förstå och få andlig kunskap. Alla dessa reformatoriska åtgärder - brahmacārī, gṛhastha, vānaprastha - de är helt enkelt metoden för rening. Och bhakti är också en metod för rening, vidhi-bhakti. Men genom att engagera sig i denna Gudsgestaltdyrkan,blir han också ren. Tat-paratve... Sarvopādhi... Som han blir upplyst eller avancerad att förstå att han är en evig tjänare till Kṛṣṇa, blir han renad. Han blir renad. Sarvopādhi betyder att han inte... Sarvopādhi. Han försöker att eliminera sin upādhi, sin beteckning, att "Jag är Amerikan," "Jag är Indier", "Jag är det här", "eller det där." Så på detta sätt, när du helt har raderat ut detta kroppsliga livsbegrepp, sedan nirmalam. Han blir Nirmala, utan förorening. Och så länge detta livskoncept pågår att "jag är det här", "Jag är det där", "Jag är det" är han fortfarande i... Sa bhaktaḥ prakṛtaḥ smṛtaḥ. (Åt sidan:) Sitt ner ordentligt, inte så. Sa bhaktaḥ prakṛtaḥ smṛtaḥ. Arcāyām eva haraye... Även i denna process, när de är engagerade i Gudsgestaltdyrkan, arcāyāṁ haraye yat-pūjāṁ śraddhāyehate, med stor hängivenhet utför, men na tad bhakteṣu cānyeṣu, men han har ingen sympati med andra eller han vet inte vad som är en hängivens position, då sa bhaktaḥ prakṛtaḥ smṛtaḥ: "Han kallas materiell hängiven, materiell hängiven" Så vi måste höja oss från den materiella hängivnes plattform till den andra plattformen där man kan förstå vad som är en hängiven, vad är en icke hängiven, vad är Gud, vad är en ateist. Dessa skillnader är där. Och på paramahaṁsa stadiet finns det ingen sådan diskriminering. Han ser alla som engagerade i Herrens tjänst. Han avundas inte någon, han ser inte någonting, någon. Men det är en annan plattform. Vi bör inte imitera, försöka att imitera, men vi kan veta att paramahaṁsa är det högsta stadium av perfektion. Som en predikant måste vi påpeka... Precis som jag sa till den här pojken, "Du sitter ner så här." Men en paramahaṁsa kommer inte att säga. En paramahaṁsa, han ser snarare,: "Han är okej." Han ser. Men vi bör inte imitera paramahaṁsa. Eftersom vi är predikanter, vi är lärare, vi ska inte imitera paramahaṁsa. Vi måste ge rätt källa, rätt kurs.
Revatīnandana: Du måste vara på en högre nivå än paramahaṁsa stadiet, Prabhupāda.
Prabhupāda: Jag är lägre än du. Jag är lägre än du.
Revatīnandana: Du är så vacker. Du är paramahaṁsa, men ändå, predikar du för oss.
Prabhupāda: Nej, jag är lägre än du. Jag är den lägsta av alla varelser. Jag försöker bara att utföra min andlige mästares order. Det är allt. Det borde vara allas verksamhet. Gör ert bästa. Gör ert bästa för att utföra den högre ordningen. Det är det säkraste sättet att utvecklas. Man kanske är i det lägsta stadiet, men om han försöker utföra den plikt som anförtrotts honom, är han perfekt. Han kan vara i det lägsta stadiet, men eftersom han försöker att utföra sin skyldighet som anförtrotts honom, då är han perfekt. Det är vårt övervägande.