SV/Prabhupada 0497 - Alla försöker att undvika döden
Lecture on BG 2.15 -- Hyderabad, November 21, 1972
Här, i denna materiella värld, är vi satta in i mṛtatva, föremål för födelse, död, ålderdom och sjukdom. Men det finns en annan position där det inte finns någon födelse, död, ålderdom och sjukdom. Så vilken position skulle vi föredra- födelse, död, ålderdom och sjukdom, eller ingen födelse, ingen död, ingen ålderdom, ingen sjukdom? Vilken skulle vi föredra? Hmm? Jag tror vi skulle föredra ingen födelse, ingen död, ingen ålderdom, ingen sjukdom. Det som kallas amṛtatva. Så amṛtatvāya kalpate. Amṛta ... Eftersom vi i vår egen ursprungliga, konstitutionella ställning, inte utsätts för födelse, död, ålderdom och sjukdom. Precis som Kṛṣṇa är sac-cid-ānanda-vigraha (B. 5,1), evig, lycksalig, full av kunskap, på samma sätt, eftersom vi är en del av Kṛṣṇa är vi också av samma kvalitet. Vi har accepterat denna position födelse, död, ålderdom och sjukdom, på grund av vår förening med denna materiella värld. Så, alla försöker att inte dö, alla försöker att inte bli gammla, alla försöker att inte möta döden. Detta är naturligt. Därför, av naturen, är vi inte utsatta för dessa saker, därför vår strävan, vår verksamhet, är att sträva, hur man blir odödlig, ofödd, fri från sjukdom. Det är kampen för tillvaron.
Så här, i Bhagavad-gītā, finner du en fin formel. Yaṁ hi na vyathayanty ete puruṣaṁ puruṣarṣabha. Denna själavandring, en som inte drabbas av detta, dhīras tatra na muhyati (BG 2.13), en som förstår ... Antag att min far dör, om jag har fått en tydlig förståelse som "Min far har inte dött. Han har bytt kropp. Han har accepterat en annan kropp." Detta är faktum. Precis som i vårt sovande tillstånd, drömmande tillstånd, min kropp ligger på sängen, men i drömmen skapar jag en annan kropp och går, säg, tusen miles bort på en annan plats. Som ni har dagliga erfarenheter av, på samma sätt, grovkroppen stannar, jag, som andesjäl, jag stannar inte. Jag arbetar. Mitt sinne bär mig. Mitt sinne är aktivt, min intelligens är aktiv. Folk vet inte att det finns en annan subtil kropp gjord av sinne, intelligens och ego. Den bär mig till en annan grovkropp. Det kallas själavandring.
Därför en som vet att andesjälen är evig, odödlig, ofödd, ständigt ny, nityaḥ śāśvato 'yaṁ purāṇaḥ. Nityaḥ śāśvataḥ ayaṁ purāṇaḥ. Purāṇa betyder mycket gammal. Vi vet inte hur gamla vi är, eftersom vi transmigrerar från en kropp till en annan. Vi vet inte när vi påbörjade detta. Därför är vi faktiskt mycket gamla, men, samtidigt, nityaḥ śāśvato 'yaṁ purāṇaḥ. Även fast vi är mycket gammla ... Precis som Kṛṣṇa är ādi-puruṣa den ursprungliga personen. Ändå du vill se att Kṛṣṇa alltid är en ung man, sexton till tjugo års ålder. Du ser aldrig en bild på Kṛṣṇa som gammal. Nava-yauvana. Kṛṣṇa är alltid Nava-yauvana. Advaitam acyutam anādim ananta-rūpam ādyaṁ purāṇa-puruṣaṁ nava-yauvanam (Bs. 5.33). Ādyam, den ursprugliga personen, och den äldsta, Samtidigt lever Han alltid ett ungdomligt liv. Ādyaṁ purāṇa-puruṣaṁ nava-yauvanam. Så någon som vet, hur själen vandrar från en kropp till en annan, dhīras tatra na muhyati, den som är nykter, lärd han störs inte.
Kṛṣṇa's syfte, var att undervisa alla dessa saker till Arjuna ... Eftersom han var mycket förvirrad hur han skulle leva, att döda alla sina fränder, bröder. Så Kṛṣṇa, ville påpeka att "Dina bröder, din farfar, de kommer inte att dö. De kommer helt enkelt byta kroppen. Vāsāṁsi jīrṇāni yathā vihāya (BG 2.22). Som vi ändrar vår klädsel, på samma sätt ändrar vi våra kroppar. Det finns inget att beklaga. " På ett annat ställe i Bhagavad-gītā, sägs det därför, brahma-Bhuta (BG 18.54). "Den som har förstått Brahman" prasannātmā "han är alltid glad. Han störs inte av dessa materiella förhållanden. " Det anges här: yam hej na vyathayanty ete. Dessa olika transformationer, olika förändringar i naturen, kropp och allt, man bör inte störas av alla dessa saker. Dessa är externa. Vi är andesjäl. Det är den yttre kroppen, eller den yttre klädnaden. Den förändras. Så om vi förstår på bästa sätt, na vyathayanti, och inte låter oss störas av dessa förändringar, sedan saḥ amṛtatvāya kalpate, då gör man framsteg, andliga framsteg. Det betyder, andliga framsteg innebär att man gör framsteg mot evigt liv. Andligt liv innebär evigt, lycksalig liv av kunskap. Det är andligt liv.