SV/Prabhupada 0582 - Krishna är belägen i hjärtat

Revision as of 23:22, 1 October 2020 by Elad (talk | contribs) (Text replacement - "(<!-- (BEGIN|END) NAVIGATION (.*?) -->\s*){2,}" to "<!-- $2 NAVIGATION $3 -->")
(diff) ← Older revision | Latest revision (diff) | Newer revision → (diff)


Lecture on BG 2.21-22 -- London, August 26, 1973

Så testet är i vår hand. Om vi ​​under maṅgala-ārati känner lättja innebär det att jag ännu inte är andligt avancerad. Och om man känner sig entusiastisk, "Nu är det dags för maṅgala-ārati, låt mig gå upp, låt mig göra det här" då är det andligt. Vem som helst kan testa. Bhaktiḥ pareśānubhavo viraktir anyatra syāt (SB 11.2.42) Bhakti betyder andlig. Så fort du berörs av den Högsta Anden, viraktir anyatra syāt, ingen mer glädje i denna materiella värld. Så Kṛṣṇa är där. Kṛṣṇa är också belägen i hjärtat, och jag är också belägen i hjärtat, precis som två vänner på samma nivå. Detta beskrivs också i Upaniṣad. Samāne vṛkṣe puruṣo nimagnaḥ. De sitter på samma nivå. Nimagnaḥ. Fågeln äter frukten av trädet, eller jīva själen, den levande varelsen, han utför sin fruktbärande handling. Kṣetra-jña. Allt detta är beskrivet. Kṣetra-jñaṁ cāpi māṁ viddhi sarva-kṣetreṣu bhārata (BG 13.3). Ägaren och innehavaren. Jag är innehavaren av denna kropp, och ägaren är Kṛṣṇa. Därför är ett annat namn på Kṛṣṇa Hṛṣīkeśa. Hṛṣīkeśa. Så Han är faktiskt ägaren av min hand och ben och ögon, allt, alla mina sinnen. Jag är helt enkelt innehavaren. Jag är inte ägare. Men det har vi glömt. Precis som om du är i en hyrd lägenhet, du är innehavaren. Du har licens att inneha rummet. Du är inte ägare. Men om du tror att du är ägare, det vill säga, stena eva sa ucyate (BG 3.12) blir han omedelbart felaktigt inriktad.

Så vad du än tar, denna kropp eller detta land eller nation eller världen eller universum, ingenting tillhör dig. Ägaren är Kṛṣṇa. Ägaren är sarva-loka-maheśvaram (BG 5.29). Kṛṣṇa säger: "Jag är ägare." Så misstaget är att vi inte vet vem som är ägaren, och vi är, även om vi är innehavare har vi felaktigt användt vårt innehav. Det är materiell betingning. Felaktig. Annars är anvisningar där, vägledaren sitter där. Han har alltid hjälpt dig. Men sjukdomen är att vi påstår oss vara ägare och vill agera i enlighet med våra nycker, och det är materiell betingning. Min verksamhet är att arbeta för ägaren, inte för mig. Därför är det min ståndpunkt, konstitu ... Kṛṣṇa har skapat mig, inte skapelsen, men tillsammans med Kṛṣṇa är vi alla där. Men vi är eviga tjänare. Precis som tillsammans med denna kropp är fingret också fött. Fingret är inte annorlunda fött. När jag föddes, föddes mina fingrar. Likaså när Kṛṣṇa var där, Kṛṣṇa var aldrig född. Då kan vi heller aldrig vara födda. Na hanyate hanyamāne śarīre (BG 2.20). Mycket enkel filosofi. Eftersom vi är en del av Kṛṣṇa. Om Kṛṣṇa föds, då är jag född. Om Kṛṣṇa inte föds, så är jag inte född. Kṛṣṇa är aja, så vi är också aja. Ajam avyayam Kṛṣṇa är oförgänglig, oföränderlig. Vi är också oföränderliga, eftersom vi är en del av Gud. Så varför är de väsentliga delarna där? Varför är min hand där? Eftersom jag behöver den. Jag behöver hjälp av min hand, jag behöver hjälp av fingret. Det är nödvändigt. Skojarna säger: "Varför skapade Gud oss?" Skojarna, är det nödvändigt. Eftersom Han är Gud, vill Han ha din tjänst. Precis som en stor man han håller med så många tjänare. Om några skojare frågar: "Varför håller du med så många tjänare?" Och "Eftersom jag är en stor man, jag vill!" Enkel filosofi. Likaså om Gud är den högsta auktoriteten, då måste han ha så många assistenter. Annars, hur kan Han sköta?