SV/Prabhupada 0002 - En Galen Civilisation
Lecture on SB 6.1.49 -- New Orleans Farm, August 1, 1975
Harikeśa: Översättning ... "Som en person i en dröm när han sover agerar i enlighet med kroppen som manifesteras i drömmen, eller accepterar att kroppen är hans verkliga jag, på liknande sätt identifierar han sin nuvarande kropp som sitt verkliga jag, som har blivit förvärvad på grund av tidigare religiöst eller gudlöst liv, och kan inte veta om hans förflutna eller framtida liv."
Prabhupāda
- yathājñas tamasā (yukta)
- upāste vyaktam eva hi
- na veda pūrvam aparaṁ
- naṣṭa-janma-smṛtis tathā
- (SB 6.1.49)
Detta är vår position. Detta är våra framsteg innom vetenskapen, att vi inte vet "vad jag var före detta liv och vad jag skall bli efter detta liv? " Livet är en fortsättning. Detta är andlig kunskap. Men de vet inte heller ens att livet är en fortsättning. De tänker, "Av en slump har jag fått det här livet, och det kommer att vara slut efter döden. Det finns ingen tanke om det förgångna, nutiden eller framtiden. Låt oss bara njuta. " Detta kallas okunnighet, Tamasa, ansvarslöst liv. Så ajñaḥ. Ajñaḥ betyder en som inte har någon kunskap. Och som inte har någon lärdom?
Nu, tamasā.. De som är i okunnighetens kvalitet. Det finns tre typer av den materiella naturens kvaliteter: sattva, raja, tamas. Sattva-guṇa betyder att allt är klart, prakāśa. Precis som nu när himlen är täckt med moln; solskenet är inte klart. Men ovanför molnen finns det solsken, allt är klart. Och i molnet är det inte klart. På samma sätt, de som är i sattva-guṇa, för dem är allt klart, och de som är i tamo-guṇa, allting är okunnighet, och de som är blandade, varken rajo-guṇa (sattva-guṇa), eller tamo-guṇa, via media, de kallas rajo-guṇa. Tre guṇas. Tamasā. Så de är helt enkelt endast intresserade av den nuvarande kroppen, de bryr sig inte om vad som kommer att hända, och de har ingen kunskap om vad de var innan. Det finns en annan plats där det beskrivs: Nunam pramattaḥ kurute vikarma (SB 5.5.4) Pramattaḥ, precis som en galning. Han vet inte varför han har blivit galen. Han har glömt. Och vad han kommer att bli genom sin verksamhet härnäst, vet han inte. Galning.
Så denna civilisation, den moderna civilisationen, är precis som en civilisation för galningar. De har ingen kunskap om ett tidigare liv, inte heller är de intresserade av ett framtida liv. Nunam pramattaḥ kurute vikarma (SB 5.5.4) Och de är fullt engagerade i syndiga aktiviteter eftersom de inte har någon kunskap om tidigare liv. Precis som en hund. Han vet inte varför han har blivit en hund, eller vad han kommer att bli i nästa liv? Så en hund kan ha varit i sitt tidigare liv en premiärminister, men när han får ett hundliv, glömmer han det. Detta är också en av māyā's. inflytanden. Prakṣepātmikā-sakti, āvaraṇātmikā-sakti. Māyā har två olika krafter. Om någon på grund av sina tidigare syndfulla handlingar har blivit en hund, och om han kommer ihåg att "jag var premiärminister förut men nu har jag blivit en hund," blir det omöjligt för honom att leva. Därför täcker māyā hans kunskap. Mṛtyu. Mṛtyu betyder att man glömmer allt. Detta kallas mṛtyu.
Så vi har erfarenhet av detta varje dag och natt. När vi drömmer på natten i en separat dimension, i ett separat liv, vi glömmer den här kroppen, att "jag ligger ner. Min kropp är liggande i en mycket trevlig lägenhet med mycket fin säng." Nej. Tänk om han vandrar omkring på gatan eller att han är uppe på en kulle. Så han är intresserad i drömmen, han har ett intresse ... Vi alla har ett intresse i denna kropp vi har. Vi glömmer den förflutna kroppen. Så detta är okunnighet. Så okunnighet, ju mer vi blir upphöjda från okunnighet till kunskap så är vi framfångsrika i livet. Och om vi håller oss själva i okunnighet så är vi inte framgångsrika. Detta är att förstöra sitt liv. Så meningen med vår Kṛṣṇamedvetna rörelse är att lyfta en person från okunnighet till kunskap. Det är hela meningen med den vediska litteraturen: att befria en person. Kṛṣṇa säger i Bhagavad-gītā om de hängivna - inte för alla - teṣāṁ ahaṁ samuddhartā mṛtyu-saṁsāra-sāgarāt (BG 12.7) En annan:
- teṣāṁ evānukampārtham
- aham ajñāna-jaṁ tamaḥ
- nāśayāmy ātma-bhāva-stho
- jñāna-dīpena bhāsvatā
- (BG 10.11)
För speciella, för de hängivna ... Han finns i allas hjärtan, men Kṛṣṇa hjälper en hängiven som försöker förstå Honom. Han hjälper. De icke hängivna har inga bekymmer med det ... De är precis som djur - äter, sover, har sex och försvarar sig. De bryr sig inte om någonting, att förstå Gud eller deras förhållande med Gud. För dem. De tror att det inte finns någon Gud, och Kṛṣṇa säger också till dem, "Ja, det finns ingen Gud. Sov du nu." Därför behöver vi sat-saṅga. Detta sat-saṅga, satāṁ prasaṅgāt. Genom att umgås med de hängivna uppväcker vi vår nyfikenhet om Gud. Därför behövs våra center. Det är inte i onödan vi öppnar så många center. Nej, det är till nytta för hela mänskligheten.