SV/Prabhupada 0009 - Tjuven som blev en hängiven
Lecture on SB 1.2.12 -- Los Angeles, August 15, 1972
Kṛṣṇa säger i Bhagavad-gītā: (BG 7.25) nāhaṁ prakāśaḥ sarvasya yoga-māyā-samāvṛtaḥ "Jag är inte synlig för alla. Yogamāyā, yogamāyā täcker." Så hur kan du se Gud? Men denna skurkaktighet pågår, som "Kan du visa mig Gud? Har du sett Gud?" Gud har blivit precis som en leksak. "Här är Gud. Han är en inkarnationen av Gud." (BG 7.15) Na māṁ duṣkṛtino mūḍhāḥ prapadyante narādhamāḥ De är syndiga, skojare, dårar, lägsta av mänskligheten. De frågar så där: "Kan du visa mig Gud?" Hur har du kvalifiserat dig för att du skulle kunna se Gud?
Här är vad som fodras för detta. Vad är det? Tac chraddadhānā munayaḥ(SB 1.2.12). Man måste först och främst vara trofast. Trogen. Śraddadhānāḥ. Han måste vara mycket angelägen om att se Gud, faktiskt. Inte som en lättsinnig sak, "Kan du visa mig Gud?" Magi, precis som Gud är en magiker. Nej, han måste vara mycket allvarlig: "Ja, om Gud finns... Vi har sett, vi har informerats om Gud. Så jag måste se. "
Det finns en historia i detta sammanhang. Den är mycket lärorikt; Försök att höra. En professionell uppläsare föreläste om Bhāgavata, och han beskrev att Kṛṣṇa, är mycket dekorerad med alla juveler, Han skickas till att ta hand om korna i skogen. Så det fanns en tjuv i det mötet. Så han tänkte att "Varför inte då gå till Vṛndāvana och plundra den här pojken? Han är i skogen med så många värdefulla juveler. Jag kan gå dit och fånga barnet och ta alla juveler. " Det var hans avsikt. Så han var allvarlig att "jag måste finna denna pojke. Sedan på en natt skall jag bli en miljonär. Så många juveler. Nej " Så han åkte dit, men hans kvalifikation var att "jag måste se Kṛṣṇa, Jag måste se Kṛṣṇa. "Denna ångest, denna iver, gjorde det möjligt att han såg Kṛṣṇa i Vṛndāvana Han såg Kṛṣṇa på samma sätt som han hade blivit informerad av Bhāgavata läsaren. Då såg han, "Åh, åh, du är en så fin pojke, Kṛṣṇa." Så han började att smickra. Han trodde att "Genom att Smickra, skall jag ta alla juveler". Så när han föreslog sin verkliga avsikt, "Så kan jag ta några av dina fina ornament? Du är så rik." "Nej, nej, nej. Du ... Min mamma kommer att bli arg. Jag kan inte ..." Kṛṣṇa som barn. Så han blev mer och mer ivrig för Kṛṣṇa. Och sedan ...Genom att umgås med Kṛṣṇa hade han redan blivit renad. Då, till slut, sade Kṛṣṇa "Okej, du kan ta." Sen blev han en hängiven, omedelbart. På grund av umgänge med Kṛṣṇa...
Så på ett eller annat sätt, bör vi komma i kontakt med Kṛṣṇa. På ett eller annat sätt. Då blir vi renade.