SV/Prabhupada 0092 - Vi måste träna våra sinnen att tillfredställa Krishna
Lecture on BG 2.20-25 -- Seattle, October 14, 1968
Alla inom denna materiella värld, är infångade av denna sinnesnjutning. Antingen i högre planeter eller lägre planeter. Precis som i djurriket finns det känslor som drivkraft och hos människan också. Vad är denna människa? Vi är civiliserade varelser, vad gör vi? Samma sak. Äta, sova, parning. Samma sak som hunden gör. Så var som helst i den materiella världen, antingen I de högre planeterna eller i det lägre planeterna, är denna sinnesnjutning framträdande. Endast i den andliga världen finns det ingen sinnesnjutning. Det finns helt enkelt bara en strävan att tillfredsställa Kṛṣṇa. Det är... Här försöker alla att tillfredsställa sina sinnen. Det är lagen I den materiella världen. Det är materiellt liv. Så länge du försöker att tillfredsställa dina sinnen, det är ditt materiella liv. Och så fort du vänder dig själv för att tillfredsställa Kṛṣṇa´s sinnen, det är ditt andliga liv. Det är en mycket enkel sak. I stället för att tillfredsställa ... Hṛṣīkeṇa hṛṣīkeśa-sevanam (CC Madhya 19.170). Det är bhakti.
Du har fått sinnen. Du måste tillfredställa. Sinnen, med sinnenna du måste tillfredställa. Antingen tillfredställer du dig själv ... Men du vet inte. Den betingade själen vet inte att genom att tillfredsställa Kṛṣṇa's sinnen, kommer hans sinnen automatiskt tillfredställas. Samma exempel. Precis som att hälla vatten på roten ... Eller dessa fingrar, en del av min kropp, ger mat för magen, automatiskt blir fingrarna nöjda. Denna hemlighet saknar vi. Vi tänker att vi ska vara lyckliga genom att försöka tillfredsställa våra sinnen. Kṛṣṇamedvetande betyder att inte försöka tillfredsställa sina sinnen. Du försöker tillgodose Kṛṣṇa´s sinnen automatiskt kommer dina sinnen att vara nöjda. Detta är hemligheten bakom Kṛṣṇamedvetande. Motparten, de tänker, "Åh, varför ska jag tillfredställa? Varför ska jag arbeta för Kṛṣṇa hela dagen och natten? Låt mig försöka för karmīs. " Precis som du arbetar hela dagen och natten för Kṛṣṇa, tänker de, "Vilka dårar de är. Vi är mycket intelligenta. Vi arbetar för vår egen sinnesnjutning hela dagen och natten, och varför arbetar de för Kṛṣṇa? "
Detta är skillnaden mellan materialisten och spiritualisten. Spiritualisten strävan är att arbeta hela dagen och natten ihärdigt, utan stopp, helt enkelt för Kṛṣṇa. Det är andligt liv. Och materialisten betyder samma strävan, alltid försöka tillfredsställa sina personliga sinnen. Det är skillnaden, materialistiska och andliga. Så den Kṛṣṇamedvetna rörelsen betyder att vi måste utbilda våra sinnen för att tillfredsställa Kṛṣṇa. Det är allt. Så länge i andra, tidigare, många, många tusentals och miljontals liv, har vi helt enkelt försökt att tillfredsställa våra sinnen, personliga sinnen. Låt det här livet ägnas för att tillfredsställa Kṛṣṇa's sinnen. Det är Kṛṣṇamedvetande. Ett liv. Vi har i flera liv, vi har försökt att tillgodose våra personliga sinnen. Låt detta liv, åtminstone ett liv, låt mig försöka, se vad som händer. Så vi är inte förlorare. Även om vi känner olägenheter genom att inte uppfylla våra sinnen, men vi är inte förlorare. Försök helt enkelt att tillfredsställa Kṛṣṇa's sinnen; då blir allt bra.