SV/Prabhupada 0100 - Vi har en evig relation till Krishna
Lecture on SB 6.1.8 -- New York, July 22, 1971
Så vi är evigt relaterade till Kṛṣṇa. I nuläget är det helt enkelt glömt, undertryckt. Därför tänker vi att vi har ingen relation med Kṛṣṇa. Men det är inte ett faktum. Eftersom vi är en del av Kṛṣṇa, är förhållandet evigt. Bara att vi måste återuppliva den. Det är Kṛṣṇamedvetande. Kṛṣṇamedvetande betyder ... Vi befinner oss nu i olika medvetanden. Jag tänker att jag är indier. Någon tänker, "Jag är amerikan." Någon tänker, "Jag är denna, jag är det." Men egentligen borde vi tänka "Jag är Kṛṣṇa's.." Det är Kṛṣṇamedvetande. "Jag är Kṛṣṇa's.." Och i en Kṛṣṇamedveten relation, eftersom Kṛṣṇa är för alla, därför blir jag allas.
Försök att förstå. I Indien, är systemet när en flicka gifter sig med en pojke, så i ditt land också, överallt, samma system. Precis som brorsonen till pojken kallar flickan "moster". Nu, hur kan hon bli moster ? Jo, i förhållande till sin make. Före äktenskapet, var hon inte moster, men så fort han (hon) är relaterade till sin make, mannens brorson blir brorson. Försök att förstå exemplet. Likaså om vi återupprättar vår relation, eller vår ursprungliga relation med Kṛṣṇa, och Kṛṣṇa är för alla, därför blir jag för alla. Det är verklig universell kärlek. Den konstgjorda, så kallad universella kärleken kan inte fastställas om du inte har etablerat din relation med den centrala punkten. Precis som ni är amerikaner. Varför? Eftersom du är född i detta land. Så en annan amerikan är medlem i ditt land, men om du blir något annat, så har du ingen relation med en annan amerikan. Så vi måste återupprätta vår relation med Kṛṣṇa. Då kommer frågan om universellt broderskap, rättvisa, fred, välstånd att infinna sig. Annars finns det ingen möjlighet. Central punkt saknas. Hur kan det vara rättvisa och fred? Det är inte möjligt.
Därför ges fredsformeln i Bhagavad-gītā. Fredsformeln är att man ska förstå att Kṛṣṇa är den enda njutaren. Precis som i detta tempel, är vår centrala punkt Kṛṣṇa.. Om vi lagar mat, är det för Kṛṣṇa, inte för att vi kokar för vår egen skull. I slutändan, även om vi ska äta prasādam, men när vi lagar mat. Vi tänker inte att vi lagar för oss själva. Vi lagar mat för Kṛṣṇa. När du går ut för att samla några medel, Det är inte så att de personer som befinner sig i kīrtana party, har något personligt intresse. Nej, de samlar in, eller de distribuerar litteraturen för Kṛṣṇa's skull, för att göra folk Kṛṣṇamedvetna. Och vad som än samlas in där, det spenderas för Kṛṣṇa. Så på detta sätt, när vi praktiserar denna typ av liv, allt för Kṛṣṇa, det är Kṛṣṇamedvetande. Samma sak, vad vi gör, vi måste göra. Bara att vi måste ändra medvetandet, att "jag gör för Kṛṣṇa, inte för mig själv." På detta sätt, om vi utvecklar Kṛṣṇamedvetande, då kommer vi till vårt ursprungliga medvetande. Då blir vi nöjda.
Om vi inte kommer till vårt ursprungliga medvetande, då är vi galna i olika grad. Alla som inte är i Kṛṣṇamedvetande, han antas vara galen eftersom han talar från en plattform som är tillfällig, övergående. Det kommer att ta slut. Men vi som levende varelser, vi är eviga. Så tillfällig verksamhet är inte vår verksamhet. Vår verksamhet ska vara evig, därför att vi är eviga. Och den eviga verksamheten är hur man ska tjäna Kṛṣṇa. Precis som detta finger är en del av min kropp, men fingrets eviga verksamhet är att tjäna denna kropp, det är allt. Här, det har ingen annan verksamhet. Och det är det hälsosamma tillståndet för fingret. Om det inte kan tjäna hela kroppen, är det ett sjukdomstillstånd. På samma sätt, Kṛṣṇa är evig; Vi är eviga. Nityo nityānāṁ cetanaś cetanānām (Kaṭha Upaniṣad 2.2.13). . Dessa är de vediska instruktionerna. Den högsta eviga är Śrī Kṛṣṇa, och vi är också eviga. Vi är inte den högsta; Vi är underordnade. Nityo nityānāṁ cetanaś cetanānām. Han är den högsta levande varelsen, och vi är underordnade levande varelser. Eko bahūnāṁ yo vidadhāti kāmān. Denna enda levande varelse, en evig, Han levererar alla livets nödvändigheter till de eviga flertalet. Eko bahūnām, obegränsat antal levande varelser. Man kan inte räkna. Bahūnām. Detta är vår relation. Så, som en väsentlig del, måste vi tjäna Kṛṣṇa, och vi är underordnade. Han förser våra behov. Han är den Högste Fadern. Detta liv är ett normalt liv och ett befriat liv. Något annat liv, bortom denna uppfattning av Kṛṣṇamedvetande, det är syndfullt liv.