SV/Prabhupada 0306 - Vi skall underkasta oss våra tvivel genom frågor
Lecture -- Seattle, October 2, 1968
Prabhupāda:Så någon fråga? Först av allt från publiken. Vi inbjuder till frågor om ni har några frågor, tvivel, om uttalanden, ni kan fråga. Tad viddhi praṇipātena paripraśnena sevayā (BG 4.34). Allt, om du menar allvar förstås, vi bör överlämna våra tvivlande frågor och sedan förstå. Ni förstår. Ja?
Ung man: Kan man uppnå en medvetenhet som är bortom ord? Eller, vågar jag säga, är det ett meddelande som inte är själva ordet, men kanske en vibration, vilket är mycket som ljud eller ljud själv? Kanske att nå oṁ. Finns det ett meddelande, något förstås mellan dig och mig, mig och min bror, andra, för oss alla? Finns det en upplevelse kanske där vi är ... Låter det som "dong", "aung." Finns det något annat bredvid det verbala? Prat?
Prabhupāda: Ja, detta Hare Kṛṣṇa.
Ung man: Hare Kṛṣṇa.
Prabhupāda:: Ja.
Ung man: Kan du utveckla? Kan du berätta hur det kan vara? Hur det kan vara hela tiden? I stället för att vara en människa, snarare än att behöva tala bara engelska eller andra språk? Hur talar man detta enda språk?
Prabhupāda Tja, ljud kan vibreras på alla språk. Det spelar ingen roll att Hare Kṛṣṇa kan ljuda endast i Sanskrit. Du kan ljuda det på den engelska tonen också: ""Hare Kṛṣṇa." Finns det någon svårighet? Dessa pojkar, de också ljudar Hare Kṛṣṇa. Så det finns ingen svårighet. Det är ljudet som betyder något. Det spelar ingen roll vem som ljuder. Precis som i piano, om du rör, det finns "dung." Det spelar ingen roll om en amerikansk slår eller en indisk slår eller en hinduisk slår eller muslimsk slår, ljudet är ljudet. På samma sätt, detta piano, Hare Kṛṣṇa, du bara rör det och det kommer att ljuda. Det är allt. Ja?
Ung man (2): Sitter du och mediterar ensam? Vad gör du med ditt sinne när det vandrar? Tänker du på något? Tänker du på något eller vill du låta det vandra av sig självt?
Prabhupāda: Först och främst vill jag veta vad menar du med meditation?
Ung man (2): Sitta ensam tyst.
Prabhupāda: Va?
Tamāla Kṛṣṇa: Sitta ensam tyst.
Prabhupāda:: Sitta ensam tyst. Är det möjligt? Tror du att det är möjligt?
Ung man (2): Om du lyssnar på ditt eget sinne.
Prabhupāda: Sedan agerar alltid sinnet.
Ung man (2): Det snackar till dig.
Prabhupāda: Hur kan du sitta med tyst sinne? Sinnet agerar alltid. Finns det någon erfarenhet att sinnet inte agerar när man sitter tyst? När du sover, sinnet agerar. Du drömmer. Detta är handlingen i sinnet. Så när hittar du att ditt sinne är tyst?
Ung man (2): Det är vad jag försökte fråga dig.
Prabhupāda: Ja. Så därför sinnet är aldrig tyst. Du måste engagera ditt sinne till något. Det är meditation.
Ung man (2): Vad engagerar du det till?
Prabhupāda: Ja. Det är Kṛṣṇa. Vi engagerar vårt sinne till Kṛṣṇa, den vackra Gudomens Högsta Personlighet. Inte bara helt enkelt engagera sinnet, men engagera inre sinnet i aktion med sinnena. Eftersom det inre sinnet agerar med våra sinnen.