SV/Prabhupada 0733 - Tiden är dyrbar-Även om du betalar miljoner guldmynt, kan du inte få tillbaka ett ögonblick

From Vanipedia
Jump to: navigation, search
Go-previous.png Föregående Sida - Video 0732
Nästa Sida - Video 0734 Go-next.png

Tiden är dyrbar-Även om du betalar miljoner guldmynt, kan du inte få tillbaka ett ögonblick
- Prabhupāda 0733


Lecture on SB 7.6.1 -- San Francisco, March 15, 1968

Det finns en mycket fin vers i Cṇṇakya śloka. Du kan bara se hur väldigt värdefull tid ansågs vara. Med denna vers kommer du att förstå. Cāṇakya Paṇḍita säger ... Cāṇakya Paṇḍita var en stor politiker. Han var ibland premiärminister till kungen i Indien. Så han säger, āyuṣaḥ kṣaṇa eko 'pi na labhya svarṇa-koṭibhiḥ. Han säger att "Ett ögonblick, ett ögonblicks tid av din livstid ..." Ögonblick. För att inte tala om timmar och dagar, men stunder. Han övervägde ögonblick från ögonblick. Precis som idag, den 15 mars 1968, halv sju, eller sju, och trettiofem. Nu denna 1968, 7:35, borta, så snart den är 7:36, du kan inte ta tillbaka den 1968, 15 mars, kväll, 7:35, igen. Även om du betalar miljontals dollar, "Vänligen kom tillbaka igen," nej, avslutad. Så Cāṇakya Paṇḍita säger att "tiden är så värdefull, att om du betalar miljontals guldmynt, kan du inte komma tillbaka en stund. " Det som är förlorat är förlorat för gott. Na cen nirarthakaṁ nītiḥ: "Om du förstör så värdefull tid för ingenting, utan vinst" na ca hānis tato 'dhikā, "föreställ dig hur mycket du förlorar, hur mycket du är förlorare." Det som du inte kan få tillbaka genom att betala miljoner dollar, om det förloras för ingenting, hur mycket du förlorar, föreställ dig bara.

Så samma sak: Prahlāda Mahārāja säger att dharmān bhāgavatan (SB 7.6.1), för att bli Kṛṣṇamedvetna eller Gudsmedvetna, är det så viktigt att vi inte bör förlora ens ett ögonblicks tid. Omedelbart ska vi börja. Varför? Durlabhaṁ mānuṣaṁ janma. Mānuṣaṁ janma. Han säger att denna mänskliga kroppsform är mycket sällsynt. Det erhålls efter många, många födslar. Så modern civilisation, de förstår inte vad som är värdet av denna mänskliga form av liv. De tror att den här kroppen är avsedd för sinnesnjutning som katter och hundar. Katterna och hundarna, de njuter också av livet i fyra principer; äta, sova, försvara och para. Så människans livsform är inte avsedd att förstöras som katter och hundar. Människans form av liv är avsedd för något annat. Och att "något annat" är Kṛṣṇamedvetande eller Gudsmedvetande. För utan den mänskliga formen av liv kan ingen annan kropp förstå vad som är Gud, Vad är den här världen, vad jag är, varifrån jag har kommit, var jag måste gå. Dessa saker är avsedda för mänskligt liv. Så säger han att "Från tidiga barndom ..." Är detta faktiskt viktigt. Från barndomen, i skolorna, i högskolorna, Denna bhāgavata-dharma eller utförandet av Kṛṣṇa-medvetande bör introduceras. Detta är nödvändigt, men de förstår inte. De tror att detta ställe är allt, och den här kroppen är allt, och det finns inget annat liv. Nästa liv tror de inte på. Detta beror på okunnighet. Livet är evigt, och detta ställe är förberedelse för nästa liv.