SV/Prabhupada 0843 - Redan från början av livet är det fel. De tänker att den här kroppen är självet
761215 - Lecture BG 16.07 - Hyderabad
Så den här asuriska allmänheten, de vet inte vilken väg deras destination är. De säger att det är självintresse, men dessa skojare, de vet inte vad som är självintresset, eftersom livet från början redan är felaktigt. De tror att den här kroppen är självet. Så hur kan de veta sitt självintresse? Grundprincipen är felaktig. Dehātma-Buddhi. Hundarna, katter, de tänker att "jag är den här kroppen". Så samma intresse, asura. De vet inte, inte heller försöker de förstå. Dehino 'smin yathā dehe (BG 2.13). Andesjälen är inne i denna kropp. De kan inte förstå. Därför är deras egenintresse felaktigt. Verkligt egenintresse är att "jag är andesjäl. Jag är Guds son. Min far är väldigt, väldigt rik, överdådig. Jag har gett upp min fars association och därför lider jag. " Annars är det ingen fråga om lidande. Vi har erfarenhet. En väldigt rik mans son, varför skulle han lida? Så här säger Kṛṣṇa att ahaṁ bīja-pradaḥ pitā (BG 14.4): "Jag är den frögivande fadern till alla levande personer." Då ... Gud betyder ṣaḍ-aiśvarya-pūrṇaḥ(CC Ādi 2.5), sex typer av rikedomar. Han är komplett. Han är innehavare av allt, bhoktāraṁ yajña-tapasāṁ sarva-loka-maheśvaram (BG 5.29). Så om jag är son till en person som är innehavare av allt, då vad är det för fråga om lidande?
Så den grundläggande principen för egenintresse är förlorad. Så denna Kṛṣṇamedvetna rörelse är till för att återuppliva deras medvetande att "Du är inte den här kroppen. Du är andesjäl. Du är en del av Gud. Varför ska du lida? Så odla Kṛṣṇamedvetande, och helt enkelt genom att odla Kṛṣṇamedvetande kommer du att gå hem, tillbaka till Gudomen, och då blir du lycklig. " Kṛṣṇa bekräftar detta. Duḥkhālayam aśāśvatam, nāpnuvanti mahātmānaḥ saṁsiddhiṁ paramāṁ gatāḥ, mām upetya (BG 8.15: "Om någon kommer till mig," mäm upetya, "då kommer han inte tillbaka igen i denna materiella värld, som är duḥkhālayam aśāśvatam (BG 8.15." Denna plats är en plats för lidande. Eftersom de inte känner till sitt egetintresse, accepterar de platsen för lidande som platsen för njutning. Men i själva verket är det en plats för lidande.
Varför täcker du den här kroppen? Kroppen är orsaken till lidande och i kontakt med atmosfären känner jag mig kall. Därför måste jag täcka. Det är ett sätt att mildra lidandet. Positionen är lidande, men på ett eller annat sätt försöker vi mildra lidandet. På samma sätt, även under sommarsäsongen, är lidandet där. Vid den tiden vill vi inte ha detta skydd vi vill ha elektriska fläktar. Så alltid finns det lidande. Antingen under sommarsäsongen eller vintersäsongen måste lidandet vara där. Det förstår vi inte. Detta beror på vår asuriska svabhāva. Så vi ifrågasätter inte. På sommarsäsongen och vintersäsongen ... Sommarsäsongen gillar vi något kallt, och under vintersäsongen vill vi ha något som är varmt. Så två saker finns där. Så ibland är värmen lidande; ibland är kylan lidande. Så var är njutning? Vi längtar helt enkelt till att "Vid denna tid, om det blir varmt ..." Men värmen är också lidande. Därför säger Kṛṣṇa att "Bry dig inte om detta lidande. Det kommer att fortsätta. Du tänker på sommaren som något mycket tilltalande. Samma sak vintersäsongen blir inte tilltalande. Så de kommer och går. Bry dig inte om det så kallade lidandet och njutningen. Gör din plikt, Kṛṣṇamedvetande. "