SV/Prabhupada 0045 - Föremålet för kunskap kallas Jneyam
Lecture on BG 13.1-2 -- Paris, August 10, 1973
- prakṛtiṁ puruṣaṁ caiva
- kṣetraṁ kṣetra-jñam eva ca
- etad veditum icchāmi
- jñānaṁ jñeyaṁ ca keśava
- (BG 13.1)
Detta är det speciella privilegiet för människan. att han kan förstå naturen, denna kosmiska manifestation, och njutaren av naturen, och han kan vara helt insatt om vad som är föremålet för kunskap, jñeyam. Det finns tre saker, jñeyam, jñāta och jñāna. Syftet med kunskap, den som vet kallas jñāta, och föremålet för kunskap kallas jñeyam. Och den process genom vilken man kan förstå, kallas jñāna, kunskap. Så snart vi talar om kunskap, måste det finnas tre saker: föremålet för kunskap, den person som försöker att förstå och den process genom vilket föremålet för kunskapen uppnåtts. Så några av dem... Precis som materialistiska vetenskapsmän, de försöker helt enkelt förstå prakṛti. Men de känner inte puruṣa. Prakṛti betyder den som njutes, och puruṣa betyder njutaren. Den faktiska njutaren är Kṛṣṇa. Han är den ursprungliga puruṣa. Det kommer att medges av Arjuna: puruṣaṁ śāśvatam. "Du är den ursprungliga njutaren, puruṣam." Krishna är njutaren, och var och en av oss, de levande varelserna, och prakṛti, naturen, allt är till för att njutas av Kṛṣṇa. Det är Kṛṣṇa's... En annan puruṣa, vi levande varelser. Vi är inte puruṣa. Vi är också prakrti. Vi ska avnjutas. Men i det här materiella tillståndet, försöker vi vara puruṣa, njutaren. Det betyder då prakṛti, eller de levande varelserna, vill bli puruṣa, det är materiell betingning. Om en kvinna försöker blir en man, då det är onaturligt, på liknande sätt när levande varelser, som av naturen är till för att avnjutas... Exemplet, som vi har gett flera gånger, att detta finger fångar något fint livsmedel, men det är faktiskt inte fingrarna som njuter. Fingrarna kan hjälpa den verkliga njutaren, nämligen magen. De kan plocka upp några trevliga livsmedel och stoppa i munnen, och när det går till magen, den verkliga njutaren, då alla prakṛtis, alla delar av kroppen, alla lemmar i kroppen, de känner tillfredsställelse. Så njutaren är magen, inte någon del av kroppen. Det finns en berättelse i Hitopaniṣad, Hitopadeśa, från vilken Aisopos Fabler kommer. Där finns det en historia: udarendriyānām. Udara. Udara betyder mage, och indriya betyder sinnena. Det är berättelsen om udarendriyānām. Sinnena, alla sinnen möttes i ett möte. De sa att: "Vi är arbetssinnena..." (Dämpat :) Varför är det öppet?
"Vi arbetar." Benet sa: "Ja, jag, hela dagen, jag går." Handen säger: "Ja, jag arbetar hela dagen, oavsett vad kroppen säger: "Du kommer hit och tar fram maten" tar saker till matlagning. Lagar maten också " Då sa ögonen de sa att: "Jag ser." Varje lem, lämmarna i kroppen, de gick i strejk att " Vi kommer inte mer att arbeta endast för magen som bara äter. Vi arbetar alla, och den här mannen, eller den här magen, bara äter. " Då, strejken... Precis som kapitalisten och arbetaren. Arbetaren går i strejk, inget mer arbete. Så alla dessa lemmar, delar av kroppen, de strejkade, och efter två, tre dagar, när de möttes igen, de talade sinsemellan att: "Varför blir vi svaga? Vi kan inte arbeta nu. " Benen sade också: "Ja, jag känner mig svag." Händerna känner sig också svaga, alla. Så vad är orsaken? Orsaken... Magen säger då: "Eftersom jag inte äter. Så om ni vill vara fortsatt starka, då måste ni ge mig att äta. Annars... eftersom jag är njutaren. Ni är inte njutaren. Ni ska leverera saker för min njutning. Det är er position. " Så de förstod: "Ja, vi kan inte njuta direkt. Det är inte möjligt." Njutningen måste ske genom magen. Du tar en rasagullā, du, fingrar, du kan inte njuta . Du ger den till munnen, och när det går till magsäcken, den fylls omedelbart med energi. Inte bara fingrarna njuter, ögon, alla andra delar, de känner tillfredsställelse och styrka också. På liknande sätt den verkliga njutaren är Kṛṣṇa. Krishna säger:
- bhoktāraṁ yajña-tapasāṁ
- sarva-loka-maheśvaram
- suhṛdaṁ sarva-bhūtānāṁ
- jñātvā māṁ śāntim ṛcchati
- (BG 5.29)