SV/Prabhupada 0068 - Alla måste arbeta
Lecture on SB 6.1.45 -- Laguna Beach, July 26, 1975
Nitai: "I det här livet, en person är till den proportionella graden av olika arbete, antingen religiösa eller irreligiösa, eftersom de utförs i nästa liv också, samma person i samma utsträckning, samma variation, resultatet av sin karma han måste njuta eller lida."
Prabhupāda:
- yena yāvān yathādharmo
- dharmo veha samīhitaḥ
- sa eva tat-phalaṁ bhuṅkte
- tathā tāvad amutra vai
- (SB 6.1.45)
Så i förra versen som vi har diskuterat, dehavān na hy akarma-kṛt.. Den som har fått denna materiella kropp, han måste arbeta. Alla måste arbeta. I den andliga kroppen måste du också arbeta. I den materiella kroppen måste du ochså jobba. Eftersom arbetsprincipen är själen - själen är den levande kraften - så han är upptagen. Levande kropp innebär att det är rörelse. Det finns arbete. Han kan inte sitta overksam. I Bhagavad-gītā sägs det, "Inte ens för ett ögonblick kan man vara overksam." Det är ett symptom på en levande varelse. Så detta arbete pågår enligt den speciella kroppen. Hunden springer, och en man springer också. Men en man tror att han är mycket civiliserad eftersom han rör sig med en bil. Båda av dem rör sig, men en man har fått en viss typ av kropp genom vilken han kan förbereda ett fordon eller cykel, och han kan köra på. Han tänker att "jag kör i högre hastighet än hunden, därför är jag civiliserad. Detta är den moderna mentaliteten. Han vet inte att vad är skillnaden mellan att köra på femtio miles hastighet eller fem miles hastighet eller fem tusen miles hastighet eller fem miljoner miles av hastighet. Utrymmet är obegränsad. Oavsett hastighet du upptäcker, att det fortfarande är otillräckligt. Fortfarande otillräckligt. Så det här är inte livet, att "För att jag kan köra i högre hastighet än hunden, därför är jag civiliserad"
- panthās tu koṭi-śata-vatsara-sampragamyo
- vāyor athāpi manaso muni-puṅgavānāṁ
- so 'py asti yat-prapada-sīmny avicintya-tattve
- govindam ādi-puruṣaṁ tam ahaṁ bhajāmi
- (Bs. 5.34)
Vår hastighet... Vad för hastighet? Eftersom vi vill gå till viss destination, det är hans snabbhet. Så den verkliga destinationen är Govinda, Viṣṇu.. Och na te viduḥ svārtha-gatiṁ hi viṣṇu. De kör i olika hastigheter, men de vet inte vad som är målet. Vår stora poet i vårt land, Rabindranath Tagore, Han skrev en artikel - Jag läste det - när han var i London. Så i ert land, västländer,bilarna och..., de kör i hög hastighet. Så Rabindranath Tagore, han var poet. Han tänkte att "Dessa engelsmäns Nation är så liten, och de kör i så hög hastighet att de kommer att falla i havet." Han anmärkte så. Varför kör de så fort? Så på samma sätt, vi kör så snabbt för att gå till helvetet. Detta är vår position, eftersom vi inte vet vad som är målet. Om jag inte vet vad som är målet och försöka köra min bil i full fart, vad blir resultatet? Resultatet kommer att bli en katastrof. Vi måste veta varför vi kör. Precis som floden flyter in i en stor flod, flyter, men destinationen är havet. När floden kommer till havet, är dess destination borta. Så på samma sätt, måste vi veta vad som är målet. Destinationen är Viṣṇu, Gud. Vi är en del av Gud. Vi är... På ett eller annat sätt, har vi fallit ner i denna materiella värld. Därför är vårt mål i livet är att gå tillbaka hem, tillbaka till Gudomen. Det är vårt mål. Det finns ingen annan destination. Så vår Kṛṣṇarörelse lär oss att "Du fixerar ditt mål i livet." Och vad är detta mål i livet? "Tillbaka hem, tillbaka till Gudomen. Du går på denna sida, motsatta sidan, sidan som leder till helvetet. Det är inte din destination. Gå denna sida, tillbaka till Gudomen." Det är vår propaganda.