SV/Prabhupada 0448 - Vi skall ta undervisning om Gud från skriften, från guru och från heliga personer

From Vanipedia
Jump to: navigation, search



Vi skall ta undervisning om Gud från skriften, från guru och från heliga personer
- Prabhupāda 0448


Lecture on SB 7.9.3 -- Mayapur, February 17, 1977

Pradyumna: Översättning - "Därefter uppmanade Herren Brahmā Prahlāda Mahārāja, som stod mycket nära honom: Min käre son, Herren Nṛsiṁha-deva är extremt arg på din demoniska far. Gå fram och blidka Herren. "

Prabhupāda:

prahrādaṁ preṣayām āsa
brahmāvasthitam antike
tāta praśamayopehi
sva-pitre kupitaṁ prabhum
(SB 7.9.3

Så Nṛsiṁha-deva var mycket, mycket arg. Nu klassen av ateister, som inte vet vad som är Gudomens Högsta Personlighets natur, de kommer att säga, "Varför skulle Gud bli arg?" Så Gud, varför skulle Han inte vara arg? Gud måste ha allting; annars hur kan Han vara en komplett Gud? Pūrṇam. Ilskan är också ett annat livsymptom. Stenen blir inte arg, eftersom den är en sten. Men vilken levande varelse som helst, han blir arg. Det är en kvalitet. Och varför skulle inte Gud vara arg? De föreställer sig Gud; de har inte någon faktisk uppfattning om Gud. De föreställer sig att "Gud måste vara så här. Gud måste vara icke-våldsam. Gud måste vara mycket fredlig." Varför? Varifrån kommer ilska? Det kommer från Gud. Annars finns det ingen förekomst av ilska.

Allt finns där. Janmādy asya yataḥ (SB 1.1.1). Det är definitionen av Brahman. Vad vi har för erfarenhet och vad vi inte har för erfarenhet ... Vi har inte all erfarenhet. Precis som om Nṛsiṁha-deva det sägs Lakṣmī hade inte heller erfarenhet, att Herren kan bli hälften lejon, hälften människa. Även Lakṣmī vad ska man säga om andra. Lakṣmī, hon är ständig följeslagare av Herren. Så det är sagt, aṣruta. Vad är det? Adṛṣṭa. Adṛṣṭa aṣruta pūrvatvāt. Hon blev rädd för hon hade heller aldrig sett, sådan gigantisk form och hälften lejon, hälften människa. Gud har så många former: advaita acyuta anādi ananta-rūpam (Bs. 5.33). Ananta-rūpam; fortfarande, advaita. Så i Bhāgavata sägs det att Guds inkarnationer är precis som vågorna i floden eller havet. Ingen kan räkna. Du kommer att bli trött om du vill räkna antalet vågor. Det är omöjligt. Så Guds inkarnationer är lika många som det finns vågor. Så du kan inte räkna vågorna; därför kan du inte förstå, hur många inkarnationer Han har. Även Lakṣmī, även Anantadeva, de vet inte. Så vår erfarenhet - mycket begränsad. Varför ska vi säga att "Gud kan inte ha denna, Gud kan inte ha ..." så? Detta är gudlöshet. De tar avsnitt. De säger... Även i vår så kallade Vedic arya-samājī, de påstår att Gud inte kan ta en inkarnation. Varför? Om Gud är allsmäktig, varför skulle Han inte kunna acceptera inkarnation?

Därför bör vi inte ta lärdom av Gud från dessa skojare. Vi bör ta lärdom av Gud från śāstra, från guru och från sādhu -- en som har sett Gud, tattva-darśina. Tad viddhi praṇipātena paripraśnena sevayā, upadekṣyanti tad jñānam (BG 4.34). Tad jñānam betyder andlig kunskap. Tad-vijñānam.

tad-vijñānartham sa gurum evābhigacchet
samit-pāṇiḥ śrotriyaṁ brahma-niṣṭham
(MU 1.2.12)

Så tad-vijñānam, kan du inte föreställa dig, spekulera. Det är inte möjligt. Man måste lära sig det från en person som är tattva-darśinaḥ, som har sett Gud. Även genom att se, du kan inte ... Precis som Lakṣmīdevi, hon ser i varje ögonblick, hela tiden. Inte ens hon vet. Asruta-purva. Adrstāsruta-purva. Så vad vi ser eller inte ser, allt är där. Ahaṁ sarvasya prabhavaḥ (BG 10.8). Kṛṣṇa säger, "Vad än du ser, vad än du upplever, är Jag alltings ursprung." Så ilska måste finnas. Hur kan man säga att "Gud inte bör vara arg. Gud skulle inte vara så här. Gud bör inte ... "? Nej, det är inte faktum. Det är vår oerfarenhet.