SV/Prabhupada 0588 - Vadhelst du vill ha vill Krishna ge dig
Lecture on BG 2.20 -- Hyderabad, November 25, 1972
Så länge man har en gnutta av önskan att "Om jag skulle kunna bli som Brahmā, eller som kung, som Jawaharlal Nehru" då måste jag acceptera en kropp. Denna önskan. Kṛṣṇa är så liberal, så snäll. Vad vi vill - ye yathā māṁ prapadyante (BG 4.11) -Kṛṣṇa kommer att ge dig. Att ta emot något från Kṛṣṇa... Precis som de kristna ber, "Gud, ge oss vårt dagliga bröd." Så är det en mycket svår uppgift för Kṛṣṇa att ge vårt dag ...? Han ger redan. Han ger dagligt bröd för alla. Så detta är inte det rätta sättet att bedja. Deras sätt att be ... Som Caitanya Mahāprabhu sade, mama janmani janmanīśvare bhavatād bhaktir ahaitukī tvayi (CC Antya 20.29, Śikṣāṣṭaka 4). Detta är bön. Vi behöver inte fråga efter efter något. Kṛṣṇa, Gud har gjort tillräckliga arrangemang för vårt underhåll. Pūrṇasya pūrṇam ādāya pūrṇam evāvaśiṣyate (ISO Åkallan). Men det är begränsat av naturen när vi är syndfulla. Vi blir ateister. Vi blir demoner. Då blir utbudet begränsat. Då kan vi gråta över: "Åh, det finns inget regn. Det finns ingen sånt, nej ..." Det är naturens begränsning. Men från Guds arrangemang det finns tillräckligt med mat för alla. Eko bahūnāṁ vidadhāti kāmān Han förser alla. Så så länge vi har en gnutta av materiell önskan att verkställa vår plan, då måste vi acceptera en materiell kropp och det kallas janma. Annars har den levande varelsen ingen födelse och död. Denna janma och mṛtyu ... De levande varelserna, de är jämförbara med gnistor, och den Högste Herren är den stora elden.
Så den stora elden, det är jämförelsen. Och de små gnistorna, båda är eld. Men ibland faller gnistorna ner från den stora elden. Det är när vi faller ner. Faller ner innebär att vi kommer in i den materiella världen. Varför? Bara för att njuta av, att imitera Kṛṣṇa. Kṛṣṇa är den högsta njutaren. Så vi är tjänare. Ibland ... Det är naturligt. Tjänaren önskar att "Om jag kunde njuta som herren ..." Så när denna känsla eller förslag kommer, det kallas māyā. Eftersom vi inte kan vara njutaren. Detta är falskt. Om jag tror att jag kan bli njutaren även i denna materiella värld, så kallade ... De, alla försöker att bli njutare. Och den sista snaran av njutning innebär, att man tänker att "nu ska jag bli Gud." Detta är en sista snara. Först av allt vill jag bli ledare, eller innehavare. Sen premiärminister. Sedan det ena eller det andra. Och när allt är förvirrat, då tänker man att "nu ska jag bli Gud." Det innebär samma benägenhet att bli herre, att imitera Kṛṣṇa, pågår.